För fem dagar sen hade en ca 9-veckors kattunge krypit in i vår vinterträdgård bakom ett skoskåp. Vi satt ute i trädgårdsmöblerna och jag, av någon anledning, tittade på fönstret och tryckt mot insidan av det såg jag en minikatt.Vi gick in och den sprang ut. Sen har den jamat natt som dag. Alla våra grannar har engagerat sig i denna lilla babykatt och ställt ut mjölk och vatten. Igår ringde jag ett sällskap som engagerar sig väldigt i djur. Dom kom med en kattfälla som vi med stege gått över till grannhuset och lockar med mjölk och kattpate´. De ska ge katten antibiotika mot allt när det får fatt i den. Lilla kattens ögon ser inte bra ut.

Jaha, nu är det säkert nå´n som tycker att detta inlägg är fånigt. OKEY då. Jag köper det. Jag är en enorm djurvän och kan knappt slå ihjäl en fluga. Men när djur inte är familjemedlemmar utan släpps ute i städer på gator, på stigar och ensamma i naturen "vind för våg" . Det är okey när djuren sen hittar hem, men det gör inte alla. Då känner jag antipati. Tack och lov så är det idag här nere i Spanien väldigt få djur som far illa. Vi har fått en djurskyddslag här för ett par år sen. Den är väldigt sträng! Det känns jättefint, för det handlar om att djuren slipper fara illa och vi som älskar djur också slipper se det.

Nu ska snart vår lilla hittehund ,som nu är 14 år, få tillbringa sommaren i Lappland. Det blir hennes 13:e sommar där.

Ha det, jag kanske skriver igen…….