I dagens VF finns en artikel om fyrverkerier. Artikeln beskriver att man hittat världens farligaste ämne i fyrverkerier i Sverige. Ämnet heter Hexaklorbensen (?), som är cancerogent (?), och är redan förbjudet i hela världen. Nu vill Naturskyddsföreningen (SNF) att lagstiftningen om giftiga ämnen i fyrverkerier skärps i Sverige.
Vilken dag är det idag?
Klicka HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR för att ta reda på svaret!
Högskoleprovsresultat
Nu har det gått två dagar sedan vi ringde och frågade om högskoleprovsresultaten. Nu på eftermiddagen fick vi svar på vårt mail. Som vi skrev i inlägget "Trögt med Högskoleprovet" tänkte vi än en gång upprepa:
I det här fallet hade vi tid att vänta, men tänk de som inte har det. De står inför en onödig väntan som egentligen inte borde existera.
Tänk dig för
Många människor vet inte hur journalistikvärlden fungerar, till exempel tror ofta företagare att de kan anställa en frilansande journalist som senare ska sälja deras scoop till en tidning. Detta är inte okej. Som journalist ska man alltid ha som största prioritet att vara objektiv. Allt som kan störa din objektiva syn, så som mutor, måste undvikas. Du får till exempel inte acceptera gåvor som kan påverka ditt skrivande. Som journalist har man alltså ett stort ansvar för att vara kritisk och följa reglerna som styr journalistiken. Man måste tänka på hur man publicerar saker, att det man publicerar är sant, vara försiktig med namn och att nyheten ska vara av allmänt intresse.
Skissteknik
Normal
0
21
false
false
false
SV
X-NONE
X-NONE
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:”Calibri”,”sans-serif”;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:”Times New Roman”;
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
Efter lunch igår var vi på en föreläsning med Art Direktorn Mikke som arbetar här på Pondus. Föreläsningen handlade om skissteknik och även hur man går ifrån en skiss till färdig produkt. Vi (Olivia och Evelina) som läser grafisk kommunikation i skolan tyckte att det var bra att få höra hur det är i det verkliga arbetslivet. Att sitta i skolan och göra olika låtsasuppdrag som läraren har kommit på är något helt annat än att faktiskt vara på en reklam- och kommunikationsbyrå.
Han berättade om många saker som vi kunde känna igen oss i, som till exempel hur ett vitt A4-papper kan skapa sådan prestationsångest när man ska skissa att man helt låser sig. Det bästa tipset han hade då var att göra något annat, vad som helst bara man inte tänker på uppdraget. Att det låser sig bland tankarna händer inte bara för de som arbetar med grafisk form, utan det kan ju hända i vilken situation som helst. Det kan vara engelska läxan om Shakespeare, vad man ska laga till middag eller kanske ett blogginlägg.
Det var en rolig föreläsning som vi är glada att vi fick följa med på. Vi hoppas att det blir fler i framtiden.
Problem med upphovsrätten
Här är ännu ett exempel på där en bild säger mer än 1000 ord. På sidan står det en kort text som säger "En helt fylld ladugård med motorhistoriska prylar som mopeder, motorcyklar, trehjuliga mc-bilar, båtmotorer, trampbilar, tefat, bambinos. I denna lilla värld härskar PO, också kallad Mr Moped och ett levande uppslagsverk över svensk mopedhistoria.(—)" Det är inte texten som är det viktigaste här, det är bra att ha en liten snutt för att få en inblick i vad det handlar om, men man fastnar redan från början för bilden då man hela tiden kan hitta nya saker i den. Det spelar ingen roll hur länge man tittar.
Det är ett evigt krångel med att publicera andras bilder. Lagen säger att man inte får publicera andras bilder utan att fråga om lov. Det är inte alls samma sak med text. Där får man citera kortare stycken bara man återger källan. Ska man få tag på personen som har fotat en bild så kan det ta tid. Det medföljer sällan kontaktuppgifter och man måste söka reda på en mail eller ett telefonnummer själv. På grund av detta så skiter nog många i att fråga om lov och bara publicerar bilden, men vi ringde och frågade Per Landfors om vi fick lov att lägga upp det här uppslaget ifrån VK på vår blogg och det gick bra.
(När vi publicerade förra uppslaget så tänkte vi inte på att man inte fick använda sig av avfotograferade bilder, så vi vet att vi har begått det misstaget själva. Det visar bara hur lätt det är att falla i den fällan.)
Ytterligare ett mail från Lennart Holmlund
Vi har nu fått ytterligare ett mail av Lennart Holmlund där han förklarat lite (o)tydligare. Vi förstår inte exakt vad han menar, men efter noggrann utredning som på en militärbas förstår vi på ett ungefär. Vi uppskattar så klart den tid han har lagt ner på våra frågor men dock var det lite svåra att förstå. Tack Lelle!
Mail till Lennart Holmlund
Som vi skrev lite tidigare så mailade vi våra frågor till Lennart Holmlund. Så här såg vårt mail till honom och hans svar till oss ut. Är vi besvikna över svaret vi fick? JA! Det känns oerhört surt på grund av all tid vi lagt ner på frågan. Menmen, vi antar att vi ska vara glada över ett kort felstavat mail istället för inget alls.
Hej Lennart!
En bild säger mer än 1000 ord
Alla har vi hört den gamla klyschan; En bild säger mer än 1000 ord, men den tål att upprepas. I dagens DN kan vi hitta det här uppslaget och vi tycker att tidningarna borde göra så här oftare. Texterna behöver inte vara jättelånga. Den här på tre meningar räcker gott och väl till för just det här reportaget. Eftersom man redan vet bakgrundshistorian så känns det onödigt att brassa på med en massa text. Låt bilden tala för sig!
Offentlighetsprincipen sätts på prov
Vi har försökt testa offentlighetsprincipen på flera olika sätt, vi har bland annat begärt ut Lennart Holmlunds mail mellan honom och Anders E Björkman. Dessa handlingar fick vi ut på en gång utan problem. Vi ville sedan ta kontakt med självaste Lennart Holmlund och höra med honom vad han anser om att vem som helst kan läsa hans mail. Vi ringde honom i två dagar utan svar. Den tredje dagen fick vi reda på att han ringt upp kontoret så vi beslöt oss för att ta ett litet besök upp på stadshuset och hälsa på honom.
Informationen på Stadshuset bemötte oss vänligt och talade tydligt om för oss vart vi skulle gå och vilka människor vi skulle vända oss till. En trappa upp mötte vi ett par damer som frågade vem vi sökte. Vi förklarade att vi sökte Lennart Holmlunds sekreterare eller självaste Lennart för att ställa några frågor. Ingen av dem var närvarande och kunde svara på våra frågor. Kvinnorna talade väldigt tydligt om för oss att bästa sättet att nå honom var på mail för ”han är såååå duktig på att svara där flickor”. Självklart visste vi (och resten av alla umeåbor) redan om det men vi ville prata med honom på tumanhand.
Istället har vi nu fått skriva ett mail till honom med våra frågor. Om vi får ärliga och utförliga svar av honom som damerna på hans jobb lovade återstår att se…
Senaste kommentarerna