Tillsammans med min partikamrat Ulrika Edman har jag skrivit ett svar på Alliansens utspel om Kvinnohistoriskt museum. Jag minns motståndet mot Folkets hus när det skulle byggas, och vilken kulturkuvös Folkets hus ändå blev! 🙂
Anders Ågren (M) vill lägga ner det pågående arbetet med det kvinnohistoriska muséet. Folkpartiets gruppledare Peder Westerberg och resten av alliansen i Umeå hakar genast på.
Samtidigt som de borgerliga partierna ställt sig bakom inrättandet av ett Kvinnohistoriskt museum så har de samtidigt fört ett lågintensivt motstånd mot projektet. Traditionsenligt följer därmed Moderaterna sin sekellånga kamp mot kvinnors rättigheter med början i det hårdnackade motståndet mot kvinnlig rösträtt 1919, nej till fri abort 1974, nej till partnerskapslag för homosexuella 1994, nej till flera pappamånader osv. Folkpartiet som gärna flaggar med sin liberala kvinnohistoria har haft svårt att riktigt veta hur man med äran i behåll ska kunna säga nej till ett museum med inriktning mot just kvinnans situation.
Det finns ett stort antal museer runt om i landet. En snabb koll på nätet räcker för att konstatera det vi redan vet. Även om det inte existerar något ”Manshistoriskt museum” så utgår de flesta från männens liv och skildrar männens historia. Det betyder att det finns mycket kvar att berätta om den andra halvan av mänskligheten.
Ett museum som lyfter fram kvinnors villkor genom historien är både unikt, radikalt och nödvändigt. Inte minst kommer det att sätta det växande Umeå på kartan över en av världens mest progressiva och modiga städer. I en tid där sexismen ökar igen behövs ett museum som inte har någon annan uppgift än att synliggöra kvinnors roll och villkor genom historien. Är det något som Vänsterpartiet känner stolthet över är det att ha drivit på och möjliggjort ett Kvinnohistoriskt museum.
Alliansens företrädare biter sig själva i svansen genom ett så kvinnofientligt utspel. Att gömma sig bakom argument som skenande kostnader låter lovvärt då vi ska vara ansvarsfulla med skattemedel. Men det rimmar illa då samma pengar gärna får försvinna ner i fickorna på omsorgsmarknadens privata lirare. Vad som förmodligen skaver är en rädsla att inta rollen som hejarklack till den radikala feministiska rörelse som alltsedan 60-talet satt sin prägel på Umeå. Även här är Moderaterna i gott sällskap då starka krafter gärna låter kvinnor gå tillbaka till den osynliggjorda kaffekokningen och barnpassningen. Men vi är galet nyfikna på att man äntligen ska slå upp dörrarna till detta efterlängtade museum.
Örjan Mikaelsson (V)
Ulrika Edman (V)
Den här artikeln har publicerats bl.a. här: http://www.vk.se/1191071/ett-efterlangtat-kvinnohistoriskt-museum
