Snart kan man läsa om SURF i en folder som Umeå Kommun håller på att göra. Fotografering och intervjuer är fixade!

Som ni har sett så är det nya underlaget på plats!

Dom här små grabbarna från Irland var dom första som fick gå i det nya. Nu gäller det att vi alla hjälps åt att hålla underlaget fint. Ingen longering eller ridning på volter, ingen hoppning och mockning gäller tills sanden har lagt sig.

Jo förresten, mockningen gäller för alltid!

Det är inte lätt att försöka vinna mot vädrets makter, har det regnat så har det lixom!

Tänk så mkt duktigt (hästtokigt) folk det finns i detta avlånga land.

Folk som brinner för sitt intresse. Folk som annars hade kunnat sitta hemma i TV-soffan eller lagat en riktigt god middag, spelat sällskapsspel med familjen eller något annat ganska bekvämt.

Men hästfolk är inte sånna!

Dom kliver upp i ottan, klampar in i ett stall fullt med morgonhungriga hästar, leder hästen till i en lerig hage i den regntunga morgonen, hämtar bossigt hö som fastnar i kläderna och i håret. Hämtar  vatten och bär ut till den leriga hagen, skvilpar lite vatten på benen böjer sig ner under eltråden får sig en lite stöt i nacken ställer in vattenhinken, ger sin häst en klapp på halsen och säger: Jag kommer tillbaka så fort jag kan efter skolan/ jobbet! Skyndar vidare till skola/ jobb, funderar hela dagen på om hästen fryser i hagen. Åker kanske tillbaka till stallet vid lunch för att lägga på täcket och ge alla hästarna lunchhö som man lovat. Ilar tillbaka till jobbet/ skolan, är glad att man lagt på täcket. Märker på eftermiddan att solen lyser och det är ganska varmt ute, kanske var dumt att lägga på det varma vintertäcket ändå. Skyndar sig till stallet innan middan, tar av täcket och tar sedan fram stora dyngkärran och börjar rengöra hos hästen, hämtar sedan spån, står i spåndammet en stund och kanske klappar på stallkatten som varit duktig och placerat en mus precis där man ska gå. Lägger in spånet fint hos sin häst, krattar till det så att det ska vara jämt.

Sedan kommer stunden som man väntat på, själva ridturen. Hämtar hästen från den leriga hagen, tar samtidigt ut en hötuss och tänker att då kanske jag slipper att ha hö i håret i morgon när jag kommer på skolan/ jobbet. Borstar sedan hästen omsorgsfullt, kratsar ur hovarna. Lägger försiktigt sadeln på hans rygg, tar på sig hjälm och handskar när tränset sitter på och funderar om den nya dyra sadeln sitter som den ska. Det börjar bli mörkt ute. Sitter upp på hästen, lyckan kommer över en – äntligen! Skrittar en stund känner att idag kommer det att bli en bra ridtur. Efter en mysig skrittstund manar man på hästen och kommer igång i trav. Men oj, det här känns inte bra, hästen måste ha vrickat sig i den leriga hagen och är halt. Stackars lilla vän! Tar in hästen i stallet igen orolig för att det ska vara något allvarligt. Pysslar om hästen igen, lägger ett stalltäcke på hästens rygg. Bär in lite bossigt hö i boxen ger hästen en morot och cyklar molloken hem igen.

Hästägaren kan inte sova, orolig för sin lilla häst. Kliver upp tidigt för att hinna klappa lite extra innan skolan/ jobbet börjar. Lägger på ett varmt täcke och leder ut hästen i regnet för att upptäcka att höet man la ut kvällen innan har blåst bort!