Med beundran läser jag ur den mäktiga finska nationaleposen Kalevala. Av den speglar en civiliserad och välutvecklad kultur, delvis värt att tänka på även i dagens samhälle.

Hemmets betydelse värdesattes högt. ”Den nygifta kvinnan fick råd, att hon i byn inte fick klaga över hemmet.”

Hemmet var ett fredat område. Ingen utomstående fick tränga i inre angelägenheter.

Frun i huset tog främmande vänligt emot, men hon fick inte gå utanför huset, när hon sade adjö till besökaren. Annars blev mannen i huset misstänksam.

När frun kom in med veden, hon fick inte kasta högen till golvet.  Annars trodde man att hon var arg.

Frun fick inte vara för länge vid brunnen att hämta vatten. Annars trodde man att hon speglade sig där.

Frun fick inte heller vistas i bastu för länge. Annars misstänkte man, att hon var för lat.

Ett jämlikt människovärde var dock en vacker egenskap i Kalevala. Männen blev påminda om att frun inte fick hållas som en slav.

I skolan i Finland var vi tvungna att läsa eposen, vilket kändes urtråkig.

Men nu på äldre dagar höjs min nationalkänsla tack vare denna bok.

”Herren styr det långa loppet, Han vet början, Han vet slutet; det bestämmer ingen mänska, inte ens den mäktigaste.” (ur Kalevala)

//Sasu