VF-Coachen 2012,

Tänkte bara kort presentera den elva som jag tänkt ska skänka mig inte bara mobiltelefoner och resor – utan framför allt evig vördnad och respekt, och kanske en och annan bjud-kokt med bröd, längsmed de lokala gärdsgårdsseriernas sidlinjer:

 

Målvakt: Skellefteås Fredrik Enberg släpper inte många kassar förbi sig i årets norrtvåa. Han släppte ett i åttiosjunde senast mot Umedalen (4-1) när jag satt med polletter utviktade på resultaten 0-3, 0-4 och 0-5 vilka alla hade gångrat den totalt satsade polletthögen med fem. Jag räknar med att han – revanschsugen efter att ha lotsat ett fattighjon ytterligare ett steg närmre den ekonomiska ruinbranten – spikar igen ett par omgångar framöver. 

 

Backlinje:

En Chennouffi i backlinjen, frågor på det?

Wales-födda Carys Hawkins har en egen Wikipedia-sida! Och kommer senast från anrika Perth Glory! Och – sitter ni ner? – hon kör med…

… ansiktsmålning! Påminner på vissa google-bilder om en kvinnlig Francis Jeffers, vilket borde medföra en näsa för var målet är beläget. Kommer att bli en attraktion i Norrettan och är ett jättefynd till tonerna av 800 000 fiktiva.

Pontus Olofsson är ordinarie i ett Skellefteå som kommer göra en hel del mål. Kliver förhoppningsvis upp på hörnor och kan väl med jämna mellanrum bli skjuten på. 

Marcus Hedlund är en mycket billig herre (i VF-Coachen, jag vet ingenting om hur pass lätt han är att släpa hem från jackköer på lördagsnätter) som dessutom verkar få spela i ett Sunnanå som väl, vadfanvetjag, kommer gå hyfsat? Jag hittade en "Marcus Hedlund" från Skellefteå-området på Facebook. Han såg ut att vara en tolv år gammal elevrådsordförande och stod på sin profilbild uppradad i prydlig lammullskofta framför julegran. Jag hoppas att min Marcus Hedlund är raka motsatsen ifall han ska kunna raka in en och annan färdballad till hörnspark. 

Mittfält:

Jag bad om VF-Coachen-tips twitterledes och en enda medmänniska ställde upp för att bidra. Människan i fråga hade "hört att Tobias Wikberg i Malå kommer ösa in mål". Det är först nu – i detta jävla nu som jag skriver detta – som jag ser att det var Tobias Wikberg själv som tipsade om sin egen fotbollsmässiga förträfflighet. ASÖDKLAÖSKDÖLAKÖLKAÖSKLDÖASLKDAÖSLDK. 

Lina Hurtig är väl anfallare och, som jag förstått det, det bästa råämne man funnit i Norrland sedan järnmalmen. 

"Stross" tipsade mig om Peder Åström; en gänglig mittfältsmotor som nu återvänt till Spöland-Vännäs efter att, enligt Lundström, ha varit "bäst i Mariehem ifjol". Ska ha hängt tjugofem baljor på hundra matcher i grönvitt och det habila målskyttet lär ju ska kunna eskalera i trean. 

Det jag minns av förra årets upplaga av VF-Coachen (de två-tre veckor jag orkade vara engagerad innan jag blev ifrånsprungen i lagets interna liga) är att Perpetua Nkwocha var den enda som verkligen levererade vecka ut och vecka in. Jag såg först nu att hon fyllt 36 år (dessutom trettiosex nigerianska år, lex Oba-Oba Martins) och kanske kan vara på dekis. Men… jag läste det på hennes Wikipedia-sida. Och alla Norrettan-spelare med egen Wikipedia-sida har en tröja i mitt lag.

Anfallare: 

När Sunnanås nigerianska inte gör mål själv så gillar hon att assistera till baljor. Den som springer in alla dessa smördrypande framspelningar heter förhoppningsvis Erika Nilsson-Waara. Hon är, enligt VF-Coachen, Sunnanås enda anfallare och med ett mittfält bestående av fyra miljonspelare bakom sig lär man inte kunna undgå att bli serverad mål i parti och minut. 

Ett dyrt mittfält gjorde mig tvungen att medelst ljus, lykta och rutinen från de oräkneliga timtal jag spenderat framför FM:s "Spelarsök" leta igenom hela det västerbottniska seriesystemet för att hitta en prismässigt underskattad skyttekung. 

Och så fort jag mina ögon flöt över klubbnamnet Drängsmark/Ostvik så visste jag att jag var hemma. Stanna för all del upp en stund och smaka på det namnet. Det är en namnkombination så fulländad att jag reflexmässigt vill skriva "(OSTVIK!)" efter lagnamnet men direkt hindrar mig för att andra hjärnhalvan lika reflexmässigt vill poängtera "(DRÄNGSMARK!)". Det är två ortsnamn som var för sig kan stå rakryggade i vilket sammanhang som helst – men som ändå valt att förena sig till en bonnabygdernas mutant. Om Klas Ingesson växte upp till en dylik världskämpe i Ödeshög – tänk då bara på vilka mentalt överlägsna vinnarskallar som formas i – inte Drängsmark, inte Ostvik; utan Drängsmark/Ostvik. 

Jag blev inte mindre kär i klubben när jag under schemarubriken "GREJER!" fann att man hade anordnat en "fettisdagskväll" med "spontan hockey, Tipsrunda, Ponnyridning och försäljning av Semlor, korv mm". 

Det första namn jag fastnade för i den, enligt hemsidan, fyrtiotre man starka truppen var Patrick Obinna; en kompakt centertank med "Styrka: Fast". Men han fanns inte tillgänglig i VF-Coachen-uppställningen. Istället tog jag hemsidans gästbok till hjälp för att finna matchreferat, målskyttar eller annat hjälpbart. Och där fann jag omgående svaret på mina budgetböner. 

"Drängs 08.10 Marcus (bil) Erik A, Johan hämta Alex Lo i Frostkåge"

Först måste man hänsynslöst älska den slentriana förkortningen "Drängs". Sedan måste man stanna upp och fascineras över den "Alex Lo" som för att träna fotboll pendlar till Drängmark/Ostvik från – håll i er nu – Frostkåge. Det finns ett vanligt Kåge, en nog så liten tätort utanför Skellefteå. Småorten Frostkåge är bara mycket mindre och, får vi väl anta, lite kallare. 

Jag tittade förstås genast in på Alexander Lonnakkos spelarprofil. Han visar sig – som i den vackraste av sagor – vara en 19-årig anfallare. Och framför allt; Lonnakko mäter 1,90 i strumplästen, väger sjuttiotre kilo och beskriver sig själv – i kolumnen "Övrigt:" – som "Drängsmark/Ostviks Peter Crouch". 

Och i styrkekolumnen har Lonnakko skrivit – vad fan tror ni? – "Mentaliteten". 

Jag kan inte ens tänka mig hur bra en ung, utvecklingsbar anfallare med Peter Crouch-gener har kunnat bli över en vinter. Ett helt vinterhalvår där han i Frostkåges totala brist på stimuli (någon gång per dag kanske han stannar upp och lyssnar ifall det inte är byns telefon som ringer) och med sin förstklassiga mentalitet har kunnat fokusera på att nicka bollar mot garageport dagarna i ända, innan han på kvällskvisten åker in mot Drängsmark eller Ostvik för ett träningspass alterntativt en tipsrunda och lite ponnyridning. Ojvoj. 

Får han bara speltid (garantin för det fann jag förhoppningsvis i att man skulle "höra av sig till Alex Lo" ifall man inte kunde delta; vilket antyder att han tillskansat sig en roll som ledargestalt i truppen) och några inte alltför trassligt riktade lyror att jobba på i straffområdet så tror jag att Alexander Lonnakko är den som bär mitt lag mot mobiltelefoner och glamman denna den första månaden då han initialt är totalt bortglömd av de stora massorna. 

 

Fotnot: Som ni säkert noterat har jag missuppfattat hela syftet med VF-Coachen. Jag har nämligen inte plockat ut några uppenbara klassdamer i elvan bara för att röd och mosig under någon semesterkväll i sommar kunna ragla fram till vederbörande med den optimala isbrytaren "Ööuhduu, jaa’har’ej i ve-eff-kååutschen ja".