Min Opel vivaro var mitt första nyårsköp någonsin och den har fugerat fantastisk, men idag har jag sagt hejdå till min fina transportbil. Tyvärr (för den) har min verksamhet växt ur den och större packyta krävs. Men jag vill hedra den med några fina minnen.

När jag började fara runt här uppe i Norrland kunde man ibland få för sig att åka hem sent efter en spelning. Under resan blev jag trött och stanade vid en storvägsparkering och sov en liten stund. Denna bil gjorde det möjligt för mig att sätta timer på motorvärmare och när den slutade efter 30 minuter blev det kallt i bilen och det var dags att köra igen. Kupen var tillräckligt stor för mig att ligga raklång i. Fantastisk powernap.

Att tanka den har också varit en fröjd. Inte mer än 0,7/mil har den kärra dragit full lastad.

Ett av mina hemskaste minnen var redan första veckan. Hade inte lärt mig helt hur automatlådan fungerade. Skulle transpotera lite saker åt en kund i centrala stan och körde in bilen i en trång gränd. Fick backa och köra fram flera gång för att få ut den. Vid det sista försöket så gick det lite för fort. En fläskig repa förgyllde bilens sida. Frustrationen kom springades och vad skulle jag göra nu. Ahhh.. sätta företagsloggan över den i tre år.  

Har många fler roliga och mindre roliga minnen med denna bil. Dock vill jag säga att det är än så länge den bästa bil jag någonsin har ägt. Hoppas nu att den nya bilen kommer behandla mig lika bra. 

Dags att skriva lite musik nu.