Min krönika om kvartsfinalen

Här är min krönika om gårdagens fantastiska och helt avgörande kvartsfinal mellan Iksu och Dalen.

/Patrick

————————————————————————————————————–

Det fanns i går bara vinnare i Iksu sportcenter. Iksu. Dalen. Innebandyn i Umeå. Men mest av alla Victoria Wikström. Vilken vinnare den tjejen är! Vilken världsstjärna!

Dalenspelarna ska verkligen inte gråta över gårdagens förlust. De stod åter för en helgjuten insats och pressade europamästarinnorna Iksu ända in i kaklet. De stod för den bästa säsong Dalens damer någonsin har gjort.
Ingen trodde inför slutspelet annat än att Iksu skulle vinna enkelt i tre raka matcher. Det blev fem stenhårda bataljer.
Och jag tycker inte att de ska känna att det här var deras livs chans. Fortsätter de i den här stilen kommer inte årets prestation vara höjdpunkten längre än till nästa år.
Men vi ska också hylla Iksu. Laget hade ett enormt ok att bära inför den här matchen. Dalenspelarna hade överträffat sig själv och hade allt att vinna. Iksu hade precis allt att förlora. Det syntes också på ett par av spelarna som såg riktigt vingliga ut.

Därför var det enormt imponerande att laget till slut fick visa vem som är bäst. Det är inte lätt att spela under den pressen. Men man klarade det, mycket tack vare en sinnessjukt bra Victoria Wikström.

Jag tänkte mycket på Peter Forsberg när jag såg henne i går. I onsdags stukade hon foten rejält. Fortfarande i går på dagen var den rejält blå och svullen. Hon hade ont.
Men hon bara snodde ett par varv tejp runt den, tryckte ner foten i skon, monterade på hornen i pannan och körde skiten ur alla. Hon skulle bara vinna. Ungefär lika vinnarskalletjurig som Foppa.
Tänkte på en fras ur filmen Rovdjuret när en av soldaterna påpekar för en annan, en riktig hårding, att han blöder.
– I ain’t got time to bleed, blev svaret.
Vickan hade inte heller tid att ha ont. I stället gjorde hon tre mål, en assist och var med i förspelet till Iksus femte mål.
Dalen klarade av att stoppa Iksu. Men Victoria Wikström kunde man inte göra något åt. Frågan är om det över huvud taget går att stoppa henne i den form hon befinner sig i?
Betyget världsklass känns nästan snålt.

En annan som måste få cred är Iksus målvakt Malin Alfredsson. Hon har ingen tacksam sits mellan stolparna i ett lag som för nästan alla matcher. Hon får ofta höra att motståndarna har ett plus på målvaktssidan. Men i går stod Affe för en vattentät insats och gav sitt lite nervösa lag precis den målvakt de behövde. Hon var strålande. Hon var matchens bästa målvakt i säsongens viktigaste match. Det är mental styrka.
Nu möter Iksu Pixbo i semifinal och det känns som att det finns så mycket mer att plocka fram. Kedjan med Cassandra Edberg, Nina Bäckman, och Frida Eriksson öste ju in poäng i slutet av serien men har haft dyngsurt krut hela slutspelet. Kan de tända fyrverkeriet igen finns det inte en chans att Iksu missar finalen i Malmö.
Om inte så fixar väl Vickan biffen ändå. Även om hon så måste spela gipsad.