Bildspecial från Åre

Det blev en fin dag i Åre. Kvällstävling innebar lite ledig tid på förmiddagen och jag hann med att klämma några åk på Åreskutan innan det var jobbdags. Det sprack upp en timme och var riktigt vackert där uppe. 

Precis när jag drog från backen kom svenska laget dit för att åka in inför svenska åket. Vi kan ju säga att de åkte in, besiktigade banan och sedan tävlade ganska bra. 

Pang, pang, pang så hade de slutat tvåa, fyra och sexa när allt var över. Sen hann ju två svenskor till (Anna Swenn Larsson och Therese Borssén) med att klämma sig innan för topp 18 också. Med beröm godkänt för den. 

Det var nästan idel ädel glada tongångar i svenska laget efter tävlingen också. Maria Pietilä Holmner var lite klädsamt bitter över den missade pallplatsen, men nöjd över att yrseln släppt ("släppte vid lunch, det var som att dra upp rullgardinen") och att hon trots allt var där och högg i toppen. 

Nu får hon fira jul hemma i Umeå ända fram till 25 december. En rätt lång julledighet. 

– Vi brukar komma hem 23:e och få åka i väg igen 25:e, så det känns bra, sade hon om det. 

Dambossen Fredrik Steinwall skrockade gott om att det blir svårt att ta ut ett VM-lag till Schladming i slalom. Och det kan man ju hålla med om då Sverige bara har fyra platser. Mitt grundtips är ändå att Frida Hansdotter, Maria Pietilä Holmner och Therese Borssén får tre av platserna, sedan får talangerna Wikström, Eklund, Swenn-Larsson och de andra slåss om den sista platsen. (Har ni funderat på att köpa biljetter till Schladming får ni för övrigt skynda er, enligt österrikarna på plats i Åre var det i princip redan nu slutsålt till VM. Kan bli bra drag där!). 

Vi får ju även ge ännu mer beröm godkänt till tonåringen Mikaela Shiffrin som dundrade hem sitt livs första världscupseger. 

Världens största (?) jultomte stal förvisso stundtals showen på prisutdelningen (som ni ser på bilden)…men Shiffrin fick tillfälle att posera senare (snällt nog, eftersom jag var lite långsam när hon skrev autografer och jag försökte iphone-fota henne)

Vi fick bevittna en ny stjärna födas den här kvällen. Och som den amerikanska hon är, verkar hon såklart vara artigheten själv. Jag hann inte mer än presentera mig innan hon han säga "nice to meet you, how are you".

Shiffrin är som ni vet född 1995, lika gammal som "Monne" Fjällström ("hon har rätt mentalitet och har varit så trevlig och generös när jag träffa henne" sade Shiffrin om Monne) men just nu något kliv längre fram i utvecklingen. Nu är det ju aldrig någon garant att unga stjärnor även blir stjärnor som äldre, men det känns som att Shiffrin är här för att stanna. Hon har sin mamma med sig hela världscupsäsongen och hon hjälper henne "hålla sig på jorden" som hon själv uttryckte det. 

I övrigt blev den nya stjärnan förtjust i svenska lussebullar och gillade Åre för att det var så vintrigt och juligt. 

Två andra höjdare? Okej då. Ni får de i bildform. 

Först schweiziskan Wendy Holender som hade en högst personliga hejaklack. 

Sen Loa Falkman. Han drog förvisso inte av Symfonin den här kvällen, men väl en tung trio låtar som uppvägde det. Lättviktaren "I´m dreaming of a white christmas", ljuvliga "Jul, jul, strålande jul" samt julsångernas julsång, O helga natt. Vi låter Loa avsluta detta blogginlägg (som är ungefär lika långt som mellan Åre och Umeå, så om ni börjar läsa detta inlägg när jag rullar hemåt vid 8-9-bläcket på fredagmorgon, ja, då är jag nog hemma samtidigt som ni läst klart det).