Annelies liv

du är inte ensam

Jag sörjer med er som i går fick veta att eran kompis, familjemedlem, livskamrat, mamma eller pappa inte finns länge i livet. Jag hoppas verkligen att ni får stöd och hjälp med allt.

Jag förstår inte varför man ska slåss och bråka, man kan prata igenom saker som har hänt. Vi har inte fått armar och ben för att använda dom mot varandra utan att skapa och ge kärlek till andra. Vi har inte fått munnen och öronen för att säga dumma grejer och inte lyssna på vad folk har att säga, utan att lyssna när någon mår dåligt, och att hjälpa folk genom att prata med dom. Visst skulle du också vilja att någon lyssnade på dig när du va ledsen och talade med dig när du va ledsen.

hej, jag är lat, imorse vart det gym och när jag jag hade sprungit ett tag så kändes benen som stokar, och jag kunde verkligen inte fortsätta, så jag började att göra armar,rygg och mage. Efter jag hade kört det gick jag hem och tog en snabb duscha och klädde på mig, och gick till bussen som går ner till stan för att möte upp elin. Vi gick till cafe station för att fika, och det vart en macka och en citronmarängtårta, det är något som alla måste testa, den va så sjuk god, syrlig och god. Efter vi hade fikat klart fick vi till bibloketet för att ta bort spärren från mina lånade filmer, när jag kom hem i går märkte jag det och det gick inte att se film, då men nu är dom i alla fall borttagna, och nu gå det att se, konstig att det inte lät något när jag gick ut från bibblan i går, för det gjorde det i dag. Jag och elin skildes åt och båda gick till sina bussar, jag till jobbet och hon till bjurholm, började 16.00 på jobbet i dag och slutade 19.00. Nu sitter jag här och har hänt att gå och lägga mig framför tv och se tillsammans och någon norsk film, som jag hyrde i dag.

hej så länge

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.