Nyklädseln

Först såg den ut såhär, schäslongen. Helt okej, men om du hade synat den närmare hade du sett att tyget var rätt slitet och den kändes lite gammal.

Så jag fattade mod till mig.
Och nu vill jag inte göra annat än att klä om möbler, det är galet kul.

Planen var att göra något helt annat av den.
Nåt lite mer iögonfallande och färgglatt.
Jag ville ha med en bit Marimekko-tyg som bara legat i garderoben de senaste åren, så jag tog med det och traskade till Ohlssons tyger och frågade om hjälp. Kvinnan som hjälpte mig blev helt begeistrad och plockade fram ett grönt kraftigt bomullstyg i stället för möbeltygerna som ofta är rätt trista i färg. Så jag följde hennes tips, och lovade att komma tillbaka och berätta hur det gick.
 

Visst var det pilligt ibland, och extra ovisst kändes det när jag närmade mig armstödet…

… men man klarar sig långt med en häftpistol, några sömmar, textillim och mängder av tålamod.

Bäst: Var nog tyget. Jag är glad att jag valde bort möbeltyg som oftast finns i väldigt begränsade färger och mönster. Och häftpistol – shit vilken uppfinning!
Sämst: Soffans stomme som visade sig vara en simpel spånplatta. Jag hade hoppats att det skulle dölja sig ett sirligt träarbete bakom "tygkorven" upptill, men icke.
Svårast: Att komma åt med häftpistolen där det var trångt, typ mellan sitsen och ryggstödet. Jag höll på att bli tokig.
Ogjort: Ryggen på soffan, dvs den del som inte syns utan står mot väggen. Jag är nästan nästan i mål, men sambon tror aldrig att jag kommer att idas sätta på det gröna tyget baktill. Hm, det kan ligga något i det.
Och kanske sätter jag på ett par klädda knappar på ryggen. Vi får se.
Insikten: Efter några nätters jobb är jag nu än mer övertygad om att knepet med att klä om möbler är att sträcka, sträcka och sträcka. Slappt tyg ser sjukt epigt ut i det här sammanhanget.
Nästa projekt: Blir att vitmåla och klä om sitsen på en liten pall/syskrin som min mamma ropade in på en auktion för massa år sedan.

P.S. Den röda lampan på bilden ovanför är en gammal rackare. Sambon blev inte direkt kär i den men gav ett tveksamt godkännande med orden "Jag hade en exakt likadan i mitt gamla pojkrum". Det hade jag också. I flickrummet alltså. And I love it!