Etiketter och roller…

Skrev mitt inlägg i går, men glömde trycka på sänd, så det kommer nu ist.

Alla som lever har olika roller. Vi är allt från mamma, syster, barn, fru, sambo, kompis, vän, arbetskarmat, granne, ja hur många roller kan inte en människa ha? Och alla roller är en bit av den vi är i grunden. För visst är det så att du inte är samma person på jobbet som hemma med familjen och inte är du samma person när du är med familjen som du är med kompisar och vänner? Många av oss är faktiskt olika personer när vi är med olika människor, varför detta då kan man fundera? Är det för att passa in bättre, eller för att man är osäker på vem man är? Eller för att man i olika situationer förväntas göra/bete sig olika? I skolan har vi en roll, det kan vara den populära, den mobbade, skolans gullungen mm. Dock är inte alla roller bra och oftast är många roller svår att bryta, svår att komma ur ett beteende mönster som förväntas av en. Men alla har inte fått den roll som dem vill ha, som dem själva tycker passar in på personen dem verkligen är, lika så kan det bli mellan vänner, rollen jag hade för 5 år sen passar inte in på den jag är i dag.

Det viktiga jag tycker, är att vara säker på vem du är, sen se till att andra ser dig för det du är, inte den dom vill att du ska vara. Och just för dig, som inte vet om du törs, tänk på att det är bara du själv som sätter upp hinder för vad du kan och inte kan. Tänker på dig B! Det är du som har huvudrollen i ditt liv!

Nu till Etiketter. Varför är vi människor så snabba med att sätta etiketter på folk, placera in dem i fack? Dem säger ju att första intrycket är viktigt och JA, det är de, men andra å tredje och de fjärde är minst lika viktigt för att kunna forma oss en känsla, en tanke över hur en människa är, hur människan i sig är, inte vilken politiskbakgrund dem kommer ifrån, eller vilken religion den har, eller klädstilar, musiksmak mm som man ska värdera om det passar in eller inte. Utan just mäniskan bakom alla dessa lager.

Det är många i dag som dömer utan att känna. Fördomar är starkare i dag än någonsin känns det som, varför denna attityd? Jag säger inte att jag är bättre, jag kan också vända mig om efter vissa och fundera på vad dem tänkte på när dem valde kläder på morgonen, eller om jag ser någon som är jättestor och går in på MAX. Alla gör vi det men varför?

Många gör det för den omedvetna osäkerheten man har hos sig själv. Jag som är rädd för fett väder min om efter riktigt feta människor och förstår inte hur det kunde bli så, hur dem kunde låta sig själv bli så. Vissa väder sig om efter långa snygga tjejer, med en viss avundsjuka, killar väder sig om och tittar på vältränade som går förbi och önskar mer muskler på sig själv. Många av oss vet inte om varför vi i tysthet hånar andra människor. Detta är dock normalt för mig, människor har gjort detta i 100 tals år, att betrakta andra i relevans till sig själv är inte något kostigt, det är normalt att titta på andra och gemföra med sig själv, det är så barnet lär sig sin omgivning,  bara man inte låter det går ut över andra, bara man inte sårar någon så tycker jag att det är helt ok.

Som en övning, nästa gång ni vänder er om och tittar på någon, ta en fuderare på vad som fick er att göra detta, vem vet, ni kanske lär er något om er själva på kuppen...