Bebis(ar)!

Min vän L var förbi på middag i går. Efter allt var klart satt vi i soffan och snackade. Vipps så kom ett ultraljudskort upp. –BEBIS! Japp, en till, till samlingen. Vart riktigt glad och rörd för mig vän som nu ska få bebis. Avis också så klart.. Grattis vännen! Super kul,

Nu har jag dock börjat fundera, är detta universums sätt att säga mig nått? Att ”alla” mina kompisar ska ha barn, kanske är det dags för mig också nu?

Nu ska vi se hur många det är.

1, L
2, M
3, C
4, L
5, T
6, AT
7, M

Japp, 7 st ska ha barn. Är det min tur snart?

Jag är verkligen glad för er alla och jag ser framemot att få kramas med alla små mirakel snart! Gud så kul, jag kommer kunna mysa med olika barn en hel vecka, utan att trötta ut mins kompisar att jag alltid är där, Det är bra.

Men helt seriöst. När ska jag våga ta det steget att ”släppa” in en man så nära? När ska jag våga lita på att det kan gå, att det inte kommer bli samma skit igen? Jag vill verkligen, OM, kanske, utifall att, OM. Hmm…. Detta tåls att tänka på. Bra tips nån?

Iaf vill jag säga GRATTIS till alla mina vänner som har små/stora mirakel i magen som väntar på att få komma ut och vända upp och ner på mamma och pappas vardag. (på ett bra sätt)

-Grattis!