Tandläkaren med Rasmus

I dag var jag och Rasmus till tandläkaren. Eller det var Rasmus som skulle dit, jag var bara stöd. Eller trodde iaf att jag skulle vara ett stöd för en nervös pojke som ej ville öppna munnen, OJ va fel jag hade! Själv har jag gått i en veckas tid och oroat mig för denna dag. Hur ska det gå? Vad gör jag om han inte vill? Hur ska jag kunna stötta han på bästa sätt? Hur ska det gå med sprutan i munnen? Ja det var 100 frågor som farit runt i skallen på mig. Men allt i onödan! För i dag visade Rasmus för sin mamma hur man gör när man går till tandläkaren! Snacka om att sätta mig på plats..

Han kom in i rummet, satte sig i stolen, gapade, lite bedövningssalva, en bedövningsspruta och sen var det bara att borra, medans han bara låg där stilla och tyckte att allt var rätt coolt!
-Vems barn är detta tänkte jag!? Själv går jag på specialisten på lassa, får lustgas och extra tid och det är de gångerna jag lyckas ta mig dit! Om jag inte ”försov mig”, eller ”vart sjuk”, eller har en annan ”bra” ursäkt… Känns lite pinsamt nu! Rasmus på 7 år fixar detta gallant, mamma på 27 år fixar det inte alls…..

Så nu har jag bestämt mig, jag ska boka den där tiden som jag avbokat massa gånger och fara dit och verkligen göra mitt bästa, och tänka på hur duktig Rasmus var i dag, det kommer ge mig motivation till att fixa det!

Jag är oerhört stolt över han! OERHÖRT! Snacka om att detta gjorde mig dag!