Eftertanke om långt och kort

Själv har jag ett ungefär lika banalt och händelsefattigt liv som de flesta bloggare. Detaljerna ska jag verkligen inte plåga någon med utan istället försöka blanda verscherna med något som blivit sällsynt i dessa snabbtyckandets dagar: Eftertankar.

Min första eftertanke ska handla om vad som är långt och vad som är kort. Kortheten står högt i kurs i dag med twitter-fenomenet (högst 140 tecken!) som krönet på utvecklingen. Tålamodet har trutit också i gammelmedierna, där texter, stycken och meningar blir allt kortare. I radio och TV får knappast någon avsluta en mening som verkar innehålla mer än en tanke innan programledaren avbryter.

Jag är förstås inte oskyldig själv. Mina verscher har blivit kortare och kortare medan åren runnit iväg. Men det finns en skillnad och den handlar om texters specifika vikt, om den koncentration som bara kan uppstå genom bearbetning. Det är det som gör att en bok på 650 sidor kan vara i kortaste laget och en notis på 5 rader åt skogen för lång.

Pladder upphackat i småbitar är fortfarande pladder.