Nikotin, alkohol och ungdomar

Jag vet att detta ämne kan vara väldigt känsligt att ta upp. Men jag brukar ofta tänka på hur man reagerar olika när man får reda på att ens tonåring röker eller snusar. När jag fick höra av pappa J att sonen rökte så blev jag besviken på honom först. Sen så blev jag arg på mej själv. För omedvetet har ju jag gett honom "tillåtelse" att röka iom jag själv röker. Vi gjorde iaf en deal jag och sonen och den var att om han inte rökte mer så skulle han få min gamla mobil. Han la ner rökningen och sen var det inget mer med det.

Nästa gång var när jag fick reda på av tonåringen själv att han börjat snusa. Jag berättade precis vad jag kände just då. Och jag sa till honom rakt ut: "Du är en idiot som börjar snusa det vet du. Men försök aldrig komma till mej om att jag ska köpa snus till dej för det gör jag inte" Jag resonerar som så.. jag kan inte sitta med ciggen i käften och säga till honom att han inte får snusa. Jag är ju lika stor idiot som honom som förgiftar mej frivilligt varje dag. Och jag är ännu större idiot som började om att röka efter att jag höll upp under hela tiden jag väntade Sixten.

Samtidigt så kan jag känna mej stolt över att han vågar komma till mej och berätta ärligt att han snusar. Att han inte smusslar och smyger med snusningen och jag hoppas och tror att det blir likadant den dagen han börjar festa. Jag vet att dagen inte är långt borta om man ser statistiken idag för han blir ju ändå 15 år i vår. Men han vet att vad det än gäller när han väl super till första gången så är det bara att ringa så kommer jag. Jag kör till Kina för att hämta honom om det är så att han ringer efter hjälp.

Nu tycker säkerligen många att jag är en oansvarlig mamma som resonerar som jag gör. Men jag ser tillbaka på min egen ungdom och jag hade en mamma som jag ringde hem till när jag tog en folköl. Jag var den som aldrig behövde supa mej redlös innan jag skulle fara hem utan jag visste att mamma skulle titta på mej med sin speciella blick och sen komma sjungandes med damsugaren kl 8 på morgonen. Jag fick straffet på det viset ist. Var hon generös så kunde hon komma med ett glas vatten och två alvedon innan hon sparkade upp mej. Resultatet blev att jag aldrig kom hem mer än lite salongsberusad, hon visste vad jag skulle göra och hon visste att jag ringde om det var något speciellt. Behövde jag hämtas så gjorde hon det. Hon visste ju att vare sej hon visste det eller inte så skulle man festa. Då ville hon hellre att vi körde med öppna kort så inte soc skulle ringa och sen köra hem mej.

Jag vet att idag är samhället så olikt sej. Det har blivit mkt hårdare och känns mer brutalt på ett sätt. Jag förespråkar inte att man ska röka eller dricka när man är tonåring men ska ungdomarna göra det så se till att dom har tryggheten att kunna säga det till sina föräldrar.