Länge sen sist…

Mitt liv har varit fullt upp sen jag skrev sist. 28 april så kom världens finaste lilla tjej till världen och jag kan numera titulera mej moster, ÄNTLIGEN!! Jag hade även den stora äran att vara med på deras förlossning när vi skulle välkommna Aline till världen. Så jag var den 3 personen som såg lillan när hon äntligen kom till världen. Det blev lite kaotisikt när hjärtljuden gick ner och helt plötsligt så stod 5 barnmorskor och en barnläkare inne på salen. Barnjouren väntade utanför för att ev ta henne till akutrummet. Jenny var skitduktig och två krystningar och hjälp av sugklocka så kom hon till sist. Skrikandes direkt och ingen hjälp av barnläkaren behövdes. Jenny gick sönder lite så jag och den nyblivna fadern Daniel satt kvar i rummet och väntade. Så vi fick bekanta oss med Aline innan Jenny kom tillbaka från op. När hon återvände så sa jag godnatt och for hem. Jag tyckte att dom förtjänade segerfikat själva som den lilla familj dom nu är. Dagen efter så for jag upp till bb och var med Jenny då Danne var tvungen att fara hem och ta hand om deras hund Sigge. Så då fick jag chansen igen att lukta på denna lilla varelse och förvånas över att min lilla Sixten var mindre än Aline när han föddes. Helt otroligt. Tiden springer iväg. Emanuel har fyllt 15 år och jag vet inte vars tiden tog vägen.

På onsdag kommer iaf mina goa killar hit och spenderar minilovet hos mej. Torsdag ska vi ha en grillkväll hos syster J för att fira av Nicolina och Marcus som har bestämt sej för att flytta ner till Stockholm. Mamma fyller år då oxå så det blir kanske lite tårta och fudgekaka har jag lovat att göra. Sen så vet jag inte vad vi ska planera resten av tiden men det kommer vi nog på efter hand.Jag och Aline på bb. Hon vägde 3665g och var 49 cm lång.Sixten funderade ett tag på vad det var för konstig sak som pep. Men sen så ville han bara kramas med henne hela tiden. Tänk för 7 månader sen så var Sixten lika liten, eller mindre än Aline, 3025g 46 cm.