80 AA Batterier Senare

Urkällan till allt vetande

Tack alla attributörer!

Av , , 2 kommentarer 0

I ett målningsjobb som jag håller på med just nu så är idén att figuren ska se ut lite som ett drunkningsoffer. Tanken på att leta referenser kändes inte så kul dock, men tillslut så googlade jag lite försiktigt med små thumbnails tills jag kom fram till ett ansikte av en liten drunknad flicka. Färgerna var "perfekta", dvs. precis som jag tänkt mig för figuren, men att direkt använda någon som verkligen dött den fruktansvärda döden som referens kändes sorgligt och också vanhedrande (även om jag har förståelse för att det varit nödvändigt en gång).

Som tur var så såg jag direkt att det var en attributörs hemsida och att flickan egentligen var en silikondocka som hade målats för att se verklighetstrogen ut. Så tack alla attributörer och andra konstnärer som säkert studerat riktiga bilder så att jag slipper göra det!

Richard Dawkins Illusionen om Gud

Av , , 4 kommentarer 0

Idag har jag då läst ut en bok som en del ateister tycks rekommendera. Varför de gör det vet jag inte, för den är på många sätt rätt dålig och frusterande.

Jag har funderat lite på problemet med boken och jag har kommit fram till att det ligger i att Dawkins, som många andra ateister som debatterar, antagligen inte är intresserad av religion utan bara att bevisa att religionen har fel. På det följer att han inte är intresserad av argumenten han diskuterar och inte inresserad av vad religiösa människor tycker och hur religion fungerar. Det är ett problem som gör att boken inte når några högre höjder i diskussionen och behandlingen av de filosofiska argumenten är slarvig. Det självgoda svamlet om förnuft och intelligens emellan argumenten gör försås inte saken bättre, jag ska citera en arg religionsfilosof vars känslor jag kan sympatisera med:

Trots att boken är i huvudsak av filosofisk karaktär är Dawkins inte en filosof (utan biolog). Men även om man tar hänsyn till detta faktum så är det man kan säga om de filosofiska tankar han uttrycker i bästa fall att de är torftiga. Man skulle kunna säga att några få av hans räder in i filosofins labyrinter skulle kunna godkännas för andraårsstudenter i ämnet, och då är man ändå välvillig. Men faktum är att de flesta av hans argument skulle bli underkända i andra årets filosofiundervisning vid universiteten. Kombinerat med den arroganta, ”jag-är-smartare-än-du”-attityden kan detta bli frustrerande i längden. – Alvin Platinga.

Jag såg en bit av Dawkins serie "the Root of all Evil" för några år sedan och blev då så upprörd att jag blev tvungen att stänga av. Han pratade om religionssociologi som jag då nyss läst utan att ha en intressant åsikt att tillföra ihuvudtaget. Istället var det bara en direkt attack mot religionen utan vilja att förstå vad religion är.

Sedan dess har eventuellt min inre pendel mellan teism och ateism svängt mer mot ateismen (kanske mer mot min religion än existenen av Gud) även om jag ännu kallar mig kristen och gillar Jesus. Vad som fick detta att ske var att jag helt enkelt läste hela Gamla Testamentet i all dess prakt. En sak är säker, få kristna i dagens läge blir mer religiösa av att läsa hela Bibeln men få blir nog ateister av att läsa Dawkins heller. Det Bibeln gör för teismen gör Dawkins för ateismen eller kanske rättare sagt den specifika typ av ateism som bl.a. predikas av "humanisterna" (organisationen) med Christer Sturemark i spetsen. Lika lite som jag vill kalla den ibland ondsinta och avundsjuka varelsen i GT för min kärlekens Gud vill jag ha någon del i den självgoda och arroganta rörelsen som karakteriseras av människor utan vilja att förstå och på så sätt liten kunskap av de debatterar (se bara på kalkon-kampanjen Gud finns nog inte).

I likhet med många andra ateister och religiösa fundamentalister placerar Dawkins också religion i särskilt fack skilt från all annan mänsklig verksamhet. Enda skillnaden emellan dem är synen på "bra" vs. "dåligt". Han medger visserligen i boken att religion liknar andra mänskliga verksamheter som ideologi, men den korta passagen drunknar snart i det övriga.

Som någon recensent sa så är det här en bok som man antingen buar eller applåderar åt och jag måste sälla mig till det första även om det finns väldigt bra passager om det som dawkins verkligen intresserar sig för, nämligen evolutionsteorin och delvis om religionens brott. Jag tror dock inte jag kan rekommendera den här boken bara för de passagerna utan kommer nog vänta tills jag läst de tidigare böckerna särskilt "the selfish gene" som jag tror innehåller de bra bitarna utan det andra dravlet. För religionskritik får man nog läsa andra titlar.

Som en kuriosa så var jag förstås tvungen att googla denne Alvin Platinga och fick fram den här godbiten av intellektuell härdsmälta:

Om Dawkins och Platinga ska vara härförarna i dagens debatt om Ateism vs Teism så funderar jag på att dra mig ur debatten och springa mot solnedgången som en av Dawkins avskydda agnostiker med "I love Jesus" tröja. Om så bara för att göra alla förbannade.

Tillbaka i Umeå efter Way out West

Av , , Bli först att kommentera 0

Igår kväll landade jag då i Umeå från några dagar av kompisar och Way out West i Göteborg. Jag är grymt nöjd att jag tillslut bestämde mig för att åka, det var kul att träffa gamla kompisar och jag har fått några fantastiska konsertupplevelser med mig också!

Det är nästan svårt att sammanfatta Way Out West, det var så mycket på nåt sätt. Konserterna med Mumford & Sons, Chemical brothers, M.I.A. och Håkan Hellström kommer jag nog tänka på länge. Men det fanns så mycket annat som var grymt också och svårigheten att välja mellan t.ex. Beach House och Wu-tang clan var jag nog inte ensam att brottas med.

Appropå Håkan spelningen så åt jag en väldigt god Pizza med parmaskinka och Ruccola under första halvan. Eftersom spelningen troligen blir legendarisk så är det en lite kul anekdot! 🙂 "Ja, jag var där, men jag åt pizza istället!"

Mimprogrammet på Scenskolan

Av , , 3 kommentarer 0

Ja. Det kanske är att sparka in öppna dörrar. Det kanske är att slå på den som ligger ned. Men den treåriga mimutbildningen på Scenskolan finns ändå där för tarvliga människor som inte tvekar att peka på medmänniskors allmänna larvighet och skratta (vem jag?).

Det finns dock något väldigt subversivt med mimare. En liksom "fuck you världen" attityd i att gå tre år utbildning i att göra osynliga lådor, små små rum och såklart favoriten dörrar som öppnas på olika sätt med samma förvånade uttryck (7.5hp). För så är det väl?

Nej, hör och häpna, kors i taket! När jag läser kursbeskrivningen där finns även dans och akrobatik. Men sen ser jag något märkligt, nåt som gör mig stel. I allt detta kroppsliga har de även ett moment som kallas "röst". Jag känner mig plötsligt väldigt besviken. Än mer besviken blir jag när jag går till mimarnas inspirationssid: "Se vad de gör, hör vad de säger!"

Förlåt? Läste jag rätt? Vad är det här för hobbymimare jag läser om egentligen. Hur "true" är det för en mimare att vara verbal? Vilken streetcredd ger egentligen det, mimeboy?

Nej, jag säger det rakt ut, det minsta man kan begära av professionella mimare är att de i varje fall håller käften.