Så här sitter jag, småsmuttandes på min resorbdrink, och tänker tillbaka på gårdagen. Temat för nollningen igår var "Vin-OS" och redan där så kanske utgången av kvällen borde varit given. Sa jag kväll förresten? Det hann faktiskt inte ens bli kväll…

Till varje OS krävs en trupp och under fredagen så lyckades vi dra ihop ett starkt lag på sex personer, tillslut blev vi sju men det var bara sex som fick vara med att tävla i varje gren. Jag kände viss tveksamhet eftersom jag varken är en stordrickare eller är bra på att dricka alkhol fort, vilket jag visste var finalen på tävlingen. Ytterligare en omständighet innan den här dagen var att jag knappt druckit nåt på hela sommaren så min tolerans är på bottennivåer historiskt. Jag har mer och mer gått mot ett nyktert levende, inte för att jag festat särskilt mycket tidigare heller, men jag har som inte känt något större behov av att dricka mer än vin till maten. Detta nyktra levende tog ett abrupt slut när nollningen började och än mer så igår vid deltagande i Vin olympiaden. Nu var det ju inte heller vin i den meningen ett Jacob’s Creek eller Gato Negro, utan ett vin som förmodligen hade sin uppkomst i ett badkar på Ålidhem.

Spektaklet skulle sätta igång vid 16 och vi samlades på ängarna vid Universitetet och såg dunkarna bäras fram medan det administrativa ordnades. Både rött och vitt vin! Skönt med lite variation tänkte jag, men successivt väcktes insikten att det kanske inte bara var en gren som handlade om att dricka så snabbt som möjligt. Mycket riktigt, de fyra delgrenarna hade ganska mycket gemensamt med finalen. Det var också här någonstans som beslutet att vänta med middagen till efter Vin-OS började kännas en aning jättedumt.

Nåväl, först hamnade vi i något som kallades vintunneln eller möjligtvis vintunnan. Det innebar att man skulle springa fram, göra en kullerbytta, och sen svepa så många muggar vin man klarade av. Den inre varningsklockan började ringa när det visade sig att de hade dedikerade "vomiteringsplatser". Jag tyckte Alex sagt att det inte var så farligt mycket man skulle dricka? Det kan ha varit tio eller tolv muggar men vi svepte två var i varje fall. Vi tävlade i grenen mot datavetarna och lyckades besegra dom med några sekunders marginal. Sen är det tradition med spex och mutning. Vi sjöng "red red wine" och gav komplimanger till vinets upphovsman! Redan nu började jag känna av det röda vinets slöjor och peppen började komma igång på riktigt.

Nästa gren var capsning, fast i den här varianten handlade det mer om akrobatik än prickskytte när vi byggde en mänsklig brygga till hinken vi skulle träffa. Sen skulle vi dricka femton muggar vin så snabbt som möjligt. Den här grenen stod jag över och vi krossade datavetarna. De fick inte i sig allt sitt vin så då fattade jag det välgrundade beslutet att helt heroiskt rycka in och hjälpa till vilket jag sedan gjorde. På den här stationen spexade vi ihop en ny version av Bumbibjörnarna med lite utbytt text (om jag kommer ihåg rätt).

Med ungefär tio minuters paus kom vi fram till den näst sista delgrenen för oss vilket var vattenfallet. Vi fick en flaska på en och en halv liter vin som skulle, ja ni gissade det, drickas upp så snabbt som möjligt. Vi stod på en linje och twisten var att detta skulle ske med bara en mugg och att den första personen hällde upp vinet och successivt gav en mugg till de andra tills han/hon kommit till slutet och sen byttes det till den andra personen. Den som drack fick inte röra muggen med händerna. Jag tror jag drack två muggar. Det är i det här läget som kvällen börjar bli lite suddig i kanterna men vi gjorde en mänsklig pyramid som spex och mottog jubel som ännu en gren-segrare.

Sista grenen innan finalen var idioten. Den gick helt enkelt ut på att shots, muggar och plastölglas var utplacerade på en rak linje och man skulle springa fram, dricka upp, och sen springa tillbaka. Jag drog en shot och sprang snabbt tillbaka medan andra mer snabba och tåliga drickare fick lite värre uppgifter. Jag tror vi försökte göra en inverterad pyramid på den här stationen med att vi skulle ligga på varandras händer, men det gick väldigt dåligt. Så vi sjöng Bumbibjörnarna igen. Inte utan viss stolthet så kan jag säga att vi gick som segrare även ur denna batalj.

Sen så var det dags för el grande finale. Lagen fick var sin plastlåda med två liter vin som skulle intagas så snabbt som möjligt med sugrör. Rekordet var 19 sekunder. Här var jag reserv och stod och lurpassade på ifall någon skulle ge sig, men det blev inte så många droppar jag behövde dricka. Vi fick i oss skiten på 28 sekunder och vann även finalen på så sätt.

Efter detta så sker några beslut från min sida som kan tyckas oöverlagda, men de var de förstås inte alls, utan bara del i en större ko(s)misk plan som jag ännu ej avslöjat.

Det första beslutet var den gentila gesten att helt enkelt hjälpa de andra lagen som inte druckit upp vinet. Mina lagkamrater hakade snabbt på idén och jag tror vi hjälpte till att dricka upp ytterligare någon liter. En mycket vacker och vänskaplig handling.

Alla älskar tydligen vinnare, för plötsligt får jag tygmärken av en mattelärare och en annan(båda lärarna var äldrekursare från från andra program som hjälpte oss med preppmatten och som vanligt med folket som går ingenjör yngre än mig) som förklarar att hon direkt tänkt att jag och en annan kille skulle få flickvänner fort för att vi var så snygga. Där jag stödde mig mot henne ragglandes med halvstängda, rödsprängda, ögon kunde jag inte annat än att hålla med fullständigt.

Efter många kramar med lagkamrater och annat löst folk jag eventuellt kände lyckades jag, i ett inte helt utrett orsakssamband, med hjälp äldrekursare ta mig till dammen där det tydligen skulle vara ännu en final. De valde ut de som var minst onyktra för vad jag senare hörde var en omgång irländsk julafton. Häpnadsväckande nog blev jag inte uttagen, inte heller Emil som låg brevid mig och stirrade på molnen och mumlade. Jag tror vi vann den grenen också. Klockan var kanske strax efter sju nu och tiden då jag kunde gå helt utan hjälp var förbi. 

Dammen såg förstås intagande ut och jag kände direkt suget efter ett litet kvällsdopp för att fira segern. Jag börjar prompt ta av mig kläderna när några äldrekursare och klasskamrater av någon outgrundlig anledning hindrar mig från att bada. Jag förstod inte varför och gjorde därför några till resultatslösa försök att svalka mig men de var helt enkelt för snabba för mig de djävlarna. Jag ger frustrerat upp och börjar kränga på mig byxorna.

Då visar det sig att bältet är helt felkonstruerat. Det är uppenbart att det är en del av bältet som ska in i det andra men tydligen går det inte lika bra från båda hållen! Jag trycker och trycker men bältet vägrar stängas. Billigt skit från HM och nu får jag betala priset. Det är också nu som jag får reda på att min mobil är borta men att en äldrekursare har tagit hand om mobiltelefonen åt mig. Synd att det inte är min mobiltelefon han tagit hand om, men efter lite ringade så hamnar tillslut rätt mobil i min hand.

Jag och Emil blir vänligt bjudna på, inte helt frivillig, hemskjutsning av våra fösare (äldrekursare med ansvar för nollning). Jag blir märkligt nog tilldelad en en svart plastsäck att hålla framför ansiktet, vilket jag efter tag kopplar ihop med den tillhörande instruktionen att kräkas i den och inte i bilen. Dock håller jag mig hjältemodiskt ifrån detta hela vägen hem till Haga. Väl där väljer jag dock att avyttra mig en del av vinet över disken i vasken och en annan del i handfatet. Sittandes på toa och lutandes huvudet mot handfatet lämnas jag av mina fösare med något som liknar leenden.

Här träder kvällens hjältinna in i bilden som tydligen ringt till mig ett tiotal gånger utan jag märkt det (kan ha varit när mobilen var borta i och för sig). Hon ger vissa antydningar till att hon tycker jag är onykter och jag svarar helt sanningsenligt att jag aldrig varit fullare i hela mitt liv. Min tygpåse är borta så hjältinnan tar sin bil och hämtar den hos mina fösare efter ett telefonsamtal som jag inte riktigt kan påminna mig om.

Nyckelorden/fraserna efter det heter. Frossa, däckning, resorb, märkliga drömmar innehållande utedass och ovanliga tygmärken, men allt i ett väldigt angenämnt sällskap. Från min sida det vill säga.

Det jag sitter och funderar på nu är varför inte bakfyllan slagit till på allvar ännu och huruvida jag endast ska dricka sockerdricka ikväll på preppsittningen.