När man har levt i ett kärlekslöst förhållande så länge som jag har gjort så är det kanske inte konstigt om starka känslor kan vara skrämmande. Ibland blir jag rädd för hur intensivt jag känner för Kärleken. I känslornas värld ger man alldeles för lätt upp, så har det varit för mig i hela mitt liv. Kärlek hör inte till vanligheten att jag känner.
Att Älska är något helt annat för mig, jag har lätt för att Älska människor för den dom är. Men just det där med Kärlek är verkligen speciellt.

Vissa saker i vardagen gör att man känner starkare, som t.ex en riktigt känslosam kyss eller den där blicken som bara Han kan ge.
Något annat som också får mig att inse att det är ÄKTA Kärlek är att allt han gör får mig att älska honom mer.

När Kärleken smiter iväg till jobbet så känns det som att något STORT fattas. Det känns bra att äntligen få sakna, att äntligen få känna ett så starkt behov av någon att jag helst av allt inte vill vara utan honom en sekund.

Nu ska 3 barn på dagis, så iväg med oss.