Det första jag tänker på när jag slår upp ögonen är ju självklart mina barn.
Det andra som fladdrar upp framför mina ögon är LYCKA!
Lyckan över att jag har en så underbar man i mitt liv, och så fort jag känner den lyckan så kommer det dåliga samvetet som ett slag i magen.
Hur länge ska det vara så här?