En perfekt dag!

Vi avslutar den alpina VM bloggen med ett kortare utdrag ur boken Anja och Pärson.
Anders Pärson har fått låna en bandspelare av författaren, Johan Lindberg, för att med egna ord beskriva den perfekta dagen.
Med lite Tärnapoesi tackar vi för oss!
TORBJÖRN JAKOBSSON & PATRICK KRAINER

Jag brukar tänka på situationer som gör mig lycklig, stunder när allt är som bäst. Man åker från hotellet tidigt en morgon och träffar sina kollegor längst ner i backen. Vi brukar säga att backen har manchester, det är små rillor i snön efter fräsen på pistmaskinen. Det är 6-7 minus, himlen är klarblå men solen har inte stigit upp än, så man tar liften i halvdunkel. När man kommer upp till starten är soluppgången precis på väg. Helst av allt befinner vi oss i Dolomiterna, eller i Colorado. När solen reser sig blir berget rött. När man är där just precis då det händer, ovanför alla boningar och alla människor, så är man? nu höll jag på att bli så djup att jag säger "på världens tak". Sedan ska man sätta en bana i den här manchestern, i det stenhårda underlaget, och man vet att i dag kommer att bli en hundraprocentig dag, och man vet att i dag kommer vi att utvecklats. I dag kommer vi att bli bättre. Man sliter upp banan på en timme. Tidtagningen är på plats, men åkarna har inte kommit ännu.
Man går upp på start . Alla som har haft något med banan att göra samlas uppe vid starten och man tar fram sin kaffetermos. Alla har tid att stå stilla och reflektera.
Tystnaden. Soluppgången. Horisonterna.
Sedan kommer åkarna upp. Anja känner samma förväntan på dagen. Man ser på henne hur hon är bara ett knippa av styrka. Hon har röda kinder. Hon börjar stretcha, och hon utstrålar kraft som gör en förväntansfull på dagen. Man känner att nu är det upp till mig att förvalta den här kraften på bästa sätt och ge henne motivation. Det är viktigt att få en stämning på start som lättar på trycket. Det är de bra på, att prata om ditten och datten och dra något skämt innan vi drar i gång. Ja, en sådan dag är livet som tränare bra.

Hämta ur boken Anja och Pärson, Prisma.