Big up big up it’s a stick up stick up.

Med risk för att drunkna i kiss (men Joseph Beuys då!) …

Redan det inledande kollaget där The Maytals "54 46 Was My Number" får ackompanjera bildsekvenser av ett samhälle i upprorsstillstånd skvallrar om vart det här barkar. Shane Meadows film "This Is England" utspelar sig under några sommarveckor 1983. Thatcher krigar om meningslösa öar och arbetslösheten är rekordhög. Främlingsfientligheten växer sig starkare för var dag.

12-årige Shaun har förlorat sin far i kriget och förvandlats till en kille på kollisionskurs med livet. Utstött av de jämnåriga skolkamraterna finner han mening och tröst hos ett gäng sympatiska skinheads. Ut från finkan kliver ett mindre sympatisk skinnhuvud och hux flux handlar Shauns tillvaro mer om nationalsocialism – och mindre om kamratanda, Fred Perry-skjortor och skamusik. Fast han hinner stå framför hallspegeln och sjunga med i "Pressure Drop" innan saker börjar gå fel.

Det är en simpel men effektivt berättad historia. Ett tidsdokument som lyckas säga något om både samhället i stort och subkulturen i sig. Mer tänker jag inte avslöja – men det här är garanterat en film som kommer att skapa debatt när den går upp på bio

Good Shoes debutalbum "Think Before You Speak" är också England. Av idag. Där folk arbetar helger bara för att betala för droger. Läser modemagasin enbart för att titta på flickorna. Och ropar ’if you got the money then I’m yours tonight!". Egentligen vet jag inte riktigt varför jag fastnat för den här samlingen sånger. Good Shoes lånar lika mycket riff från The Jam som man gör estetik från The Strokes, och det brukar sällan ge bonuspoäng. Men man gör det med finess och texterna talar direkt till den inneboende anglofilen.

Nu måste jag emellertid skriva något om USA för att inte rubba balansen.