Markoolio-posten var ett hån. Och vi fortsätter tydligen på samma linje.

Hade tänkt sätta ihop en sammanfattning av årets första skivkvartal men så insåg jag att det ligger en hög med runt tjugo plattor märkta 2007 på mitt vardagsrumsbord. Sånt jag överhuvudtaget inte hunnit lyssna på alltså.

Men vi ändrar på den saken. Jag fragmentlyssnar – och skriver. Med reservation för att omdömen kan ändras. Här går:

1. Jennifer Lopez ’Como Ama Una Mujer’
Spansk gitarr, och sång på spanska. Förstår inte allt… Me Haces Falta heter andra spåret. Hm, inte helt oävet. Fast nu kom tre ballader på rad. Det flyger sällan. Fem ballader på rad.. Sex. Sju… Va fan. Den här sista har nån sorts publik som livekörar, hoho. Allsång i Cancun. *Mata ut skiva*

2. Just Jack ’Overtones’
Hade inledande Writer’s Block på en skiva över 2006-grejer jag skickade en polare i julas. Sjukt fult omslag ehuru. Gullivers resor-estetik i urban tappning. Och så ser han ut som Wayne Rooney. Låter som en Mike Skinner minus hiphopambitionerna. Okej. Men ladda hem alla avsnitt av Skins först. Psychosis och neurosis.

3. Stephen Marley ’Mind Control’
Den andre sonen. Tuff Gong-loggan känner man ju igen. Mos Def gästar. Jah vet att han försökt nu. And look upon dem rims how dem full outand flush. Inget som inte kunde spelas på Club Ether.

4. Maxïmo Park ’Our Earthly Pleasures’
Brittiskt, på Warp. Books from Boxes. Snygg gitarrslinga. Russian Literature. Skränigt. Okej, visst. Men när skulle jag ha något utbyte av det här?
Sällan, är förmodligen när.

5. Pelle Carlberg ’In a Nutshell’
Middleclass Kid. Med medelklasskuld. Och handklapprefräng. Bäst hittills. Sån där stomp. Fast sjunger han obnoxious little whore … ? Horse! Horse sjöng han. Byter.

6. Motor ’Inhuman Instrumentals’
Ouns, ouns, ouns. Shdish. Shdish. TA TA. Ts, tss, tsss iiiiih. Ouns, ouns, ouns. Shdish. Shdish. TA TA. Ts, tss, tsss iiiiih. Sikk, heter sista låten. Kommer lyssna igen.

7. Familjen ’Det snurrar i min skalle’
Från Gulliver till Jackson Pollock. Nu händer det igen. Magnus Bjerkert har mailat och undrat när vi ska recensera. Men jag recenserar ju nu. Jävla existentialister. Titelspåret bäst. Och skånskan, faktiskt. Börjar lära mig.

Less than inspirerad fortsättning följer.