Mall Macenroe och Andre Macassi gör prislös koncepthiphop från västkusten.

Jag har upptäckt en ny rappare i kväll. Eller ny. Men Mac Mall. Gå och läs en bok säger ni, men vilka fjärran stoops har den lirarn hängt på under hela mitt liv undrar man kanske. Hur som helst.

Det började med en text i det brittiska och normalt rätt mossiga musikmagasinet Hip-Hop Connection. En recension av hans senaste album ’Thizziana Stoned and the Temple of Shrooms’, för att vara precis. ’It ain’t easy being Meezy, but he certainly makes it look it’, deklarerade den och av bar det till den skära digitala musikkranen.

Här sitter jag nu med inte bara ’Thizziana…’ utan även det vattentäta konceptalbumet han tillsammans med namnen Mac Dre gav ut 2005. Omslaget ser ni ovan, och jag lovar, det låter precis lika tufft och roligt som bilden är ball. Ball som i baaallliin, det vill säga. Hur många svarta tennisspelare kan ni nämna på rak arm sedan han snubben jag tror hette Michael Washington slutade? Exakt.

I den täta hybriden av jesuspredikande, devil music, västkustlunk, dat patron och go dumb-filosofi finns det rum även för intron som detta…

Ah, what, ah, what
Mall Macenroe, like what!
Andre Macassi ah, ugh
Street Sampras, what it do?
What that is?
What it do?
Ugh, ugh, ugh, ugh, ugh, ugh

och versjuveler i stil med…

Valley Joe Crest Coast
Mackin’ to the next level
Highly professional
Street level but high post
Ghetto to ghetto
Boonies to barrios
Cess spot turf
Every H double O-D
Meezie and Dreezie make it look easy
Grimy and greezy

Röstlådan är Mac Malls främsta attribut. Han har en invaggande ton och drar sig inte för att småsjunga där det passar. Rimmen är inte halsbrytande men mannens närvaro gör att man tvingas fortsätta lyssna.

Klassikern heter uppenbarligen ’Untouchable’ och kom redan 1996, men den har jag av förklarliga skäl inte hört.

Än.

Undvik mitt misstag gott folk. Sov inte på Mac Mall!