Dr. Alban söker sig numera allt längre och längre bort från den samtida populärmusikens mittpunkt.

Storuman, stå upp! Åsele, stå upp! Brolin, stå upp! Stureplan, stå upp!

Hoppets strimma tändes för ett par veckor sedan då en sällsynt begåvad euroremix av Adam Tenstas "My Cool" tog över hela internet. På hooken? Dr. Alban. Vi var många som funderade på var killen varit, och framförallt, var han skulle. Nu vet vi. I dag släpps mannens nya skiva "Back to Basics" (Haring Records) till den internationella marknaden. Främst genom den officiella hemsidan, men cd-skivor och kassetter(!!111) har också tryckts upp i bland annat Ryssland.

Till albumet. Titeln är missvisande. Dr. Alban minns visserligen Afrika, och Afrika minns Dr. Alban. Men tandläkartechnon som gjorde honom stor är lagd åt sidan för en exkursion ut i det nya och outforskade. Varför sko sig på gamla koncept när man kan driva utvecklingen framåt, verkar han ha tänkt. Mycket bottnar i säreget programmerade trumtakter och den typen av svårt svindlande melodier som i en rättvis värld borde få folk att börja benämna honom den svenska och manliga motsvarigheten till M.I.A.

Ingen låt är kortare än 02.55, ingen är längre än 03.39. Alban vet vikten av att döda darlingar, komprimera vad han vill ha sagt och spottar därför oftast sin visdom lite på samma maner som de gamla centrallyrikerna. Do you want to mingle, I’m single. Ni har ett hum.

Inte vågar jag beskriva de enstaka låtarna i detalj, men allra starkast är nog samarbetet med Efti (från Midi, Maxi & Efti). Över vad som skulle kunna vara en rymdvarelses wobbliga tolkning av ett Basshunter-beat ropar en till synes helt rådvillig Alban om svunnen kärlek och raggamuffins. Redan i bryggan till första refrängen känner jag mig såld. När basen sen droppar landar man i något som bara kan kallas extas. Det är bassline, det är nytrance, det är crunk, det är disco och det är smattrande electro i ett och samma kvicksilverpaket.

Ändå kan jag inte låta bli att se det här släppet som en mellanstation. En apitretare inför vad som komma skall. Någon gång i vår uppges nämligen det omtalade singelsamarbetet med själsfränden Haddaway nå världen. Som Biggie sa: The sky is the limit. Tills dess pumpar jag min "Back to Basics" med bultande stolthet.

Off topic: Ken Ring spelar på Hamnmagasinet OCH Corona nu på lördag. Tredje respektive fjärde spelningen i stan på mindre än ett halvår. Bortskämda umebor gör klokt i att rulla förbi. Själv har jag lovat bort mig till nåt jädrans påskrave.