Ny Sway-video med vad jag tror är uppföljaren till Kidulthood, kallad Adulthood, som bakgrundskuliss. I så fall är det väl ingen vågad gissning att låten återfinns på soundtracket så småningom. Kommer mycket bra från ön nuförtiden. Wileys senaste, Rico-mixtejpet, Ghettos nyare grejer och inte minst typ allt med Tinchy Stryder. Nuff talkin. Sway feat $tush – F UR X

Release: 20 maj.

+
Större delen av Bun B:s vansinnigt emotsedda II Trill. Riktigt lika starkt som föregångaren är inte detta mannens andra soloalbum. Men jag tänker förstås envist fortsätta poppa plattan. För Pimp, om inte annat.

American Drug War. Prisad dokumentär. Där snutar, meth-missbrukare, kongressledamöter, forskare, bloods, politiska vakthunder och Ralph Nader alla ger sin respektive syn på kriget mot narkotika.

–
Ryska och låtsaslesbiska t.A.T.u har en ny singel ute. Den heter ’Beliy Plashik’ (White Robe på engelska) och är i ärlighetens namn ganska så förskräcklig. Precis som de medföljande houseremixerna. Synd, för jag brukar oftast gilla vad den ryska och låtsaslesbiska duon förtar sig.

Det passerade nyligen en ölhävande kvinna iförd någon slags luciaklänning och ett gigantiskt pappkartongkors på ryggen här utanför mitt hus. Och man får väl förmoda att det var startskottet för overallfolkets årliga tre veckor i solen.

Tullverket. Skär ner, lägg ner. Och ge mig gärna min somriga skjorthalsduk innan det blir vinter igen, pa’lease.

Yeah, yeah. Jag är förkyld. Äter bafucin, dricker apelsinjuice, snortar otrivin, zippar nixapon och suger på esberitox. Men det hindrar mig inte att tipsa om helgens kulturella höjdpunkt: Umeå Beat Collective feat. Sthlm Beat Connection. På Teatercafét.

UBC gör det för hooden, för gatan och för gettot. Även om man nu slopat gettotech-hajpen på affischerna. En av, vad ska vi säga, Umeås tre just nu bästa klubbar? Yeah, yeah.

På flippsidan: Bun B:s nya album är överallt på internet. Men också något av en besvikelse. Recension skrivs innan onsdag. Nu: Semi-Pro med Andre 3000 och Will Ferrell, eller Shotgun Stories om två bröder som förlorar sin far och sen hamnar i bitter fejd? Semi-Pro med Andre 3000 och Will Ferrell. Point blank, period.

Walter i Breaking Bad. Helluva guy.

AMC-skapelsen Breaking Bad börjar sändas i svensk tv på söndag. Det betyder i praktiken att man strax efter Sportspegeln hädanefter kan zappa över till Tv6 vid 21:30 för att följa Walter, en familjefader bärandes diagnosen obotlig cancer, ge sig in i den lukrativa crystal meth-branschen. Jag har sett hela första säsongen och kan intyga att det är både bland det vidrigaste och vackraste vi fått i dramaväg hittills i år. Cook it, cut it.

Ni vet vad det här är. Jag tycker ingenting mer förrän ni har.

Ninjasonik – Tight Pants

Snowgoons feat. Reef The Lost Cauze – This Is Where The Fun Stops

N.E.R.D. – Everyone Nose

Staffan Westfal. En recensenternas Al Capone.

Staffan Westfal recenserar blogghypade Midnight Juggernauts ’Dystopia’ på onsdagens skivsida. Och sågar!

’Det mesta är intill narkolepsi gränsande domäner förutsägbart. Som en korsning av Depeche Mode och David Bowie, med en rejäl dos ELO. Ge mig Roxy Music vilken dag som helst, det är i alla fall framåtsträvande’, skriver han bland annat. Och delar ut en tvåa i betyg.

Hatten av för Staffan Westfal, som numera säkert får tillfälle att njuta en och annan öl på uteserveringarna. Tillbaka som han dragit sig. Lyssnandes på kreddig disco, flanerandes i solen.

Framförallt två (2) saker har präglat det senaste halvårets ifrågasättande av Lil Waynes mentala hälsa: det myckna användandet av autotune-effekter som får honom att låta som en groda , och det ständiga zippandet ur den vita muggen.

Nu svarar Wayne med ett sju minuter långt lamenterande försvarstal. Han hyllar sin lila sirap och ber tvivlarna lämna våffelhuset, och han gör det på det patenterat plåtburksmumlande sättet. Låten heter ’Me & My Drank’ och är väl ungefär lika bisarr som man kan kunde förvänta sig. Ett axplock:

’My homeboys tell me I should slow down a little, but that shit I’m on make me slow down a lot’

’Everybody, please please don’t judge me’

Det är fortfarande han och plastmuggen til death, alltså. Det är fortfarande osäkert var han står rent mentalt. Och det är fortfarande rätt fascinerande att han kan skriva något överhuvudtaget med så stora mängder kodein i kroppen.

Bra och dålig exotism, okej.

Bra: Gnarls Barkley ’Going On’.
Dålig: MADE-festivalen.

Mickey Factz – The Flood. Taskigt ljud, men det är värt det. Hipster eller inte, killen kan det här med freestyle.

Här, i hjärtat av Fårö, bodde Ingmar Bergman.

Jonas A säger: (00.43.00)
har du lagt upp nåt nytt på bloggen
mo runz! mo dripz! mo errorz! säger: (00.43.57)
nope, ska egentligen skriva något om tv.
Jonas A säger: (00.44.15)
vilka serier följs just nu?
Jonas A säger: (00.44.22)
jag ska börja kolla på tell me you love me
mo runz! mo dripz! mo errorz! säger: (00.45.16)
the riches, kitchen nightmares, the paper, family guy, the tudors, new amsterdam, the in-betweeners, aliens in america samt miss rap supreme.
Jonas A säger: (00.45.27)
hahaha
mo runz! mo dripz! mo errorz! säger: (00.45.33)
woooooot.
Jonas A säger: (00.45.47)
shit britt vad du kollar
mo runz! mo dripz! mo errorz! säger: (00.46.08)
kan ha glömt någon också. jpod, men jag vet inte om första säsongen är slut där än.
Jonas A säger: (00.46.10)
vilken borde jag plocka upp
Jonas A säger: (00.46.52)
’kan vårt arma, fattiga sexliv för en gångs skull få permission från dina ambitioner’ smaka på det bergmancitatet
mo runz! mo dripz! mo errorz! säger: (00.47.35)
definitivt the riches. eddie izzard och minnie driver som föräldrar frontar en resandefamilj i sin strävan att anpassa sig till livet off-road. lite sådär lagom quirky stämning men välskrivet och inte sällan roligt. drama, that is.
mo runz! mo dripz! mo errorz! säger: (00.48.47)
jag stalkade ingmar bergmans hus veckan han gick bort, på fårö. jag och stefan gick loss på snåriga grusvägar, åt glass, spelade golf och fotade till slut faktiskt också bergmans residens. jag lägger upp den som bild. i bloggen.