Som någon sorts dj är det ofrånkomligt kliché att då och då blogga om otacksamma önskningar, löjliga önskemål och dylikt folkfientligt. Och, som ett brev på posten.

Soul Survivor, Plaza, 5 juli 2008.

Erik Nyberg står vid skivspelarna. Han spelar ett set präglat av gammal god discomusic från förr. Ett par meter vid sidan gormar en kroppsbyggande medelålders norrman i riktning dj-båset. Han går strax fram till Nöjesprofilen. Och säger:
-This is ladies music! Ladies music! Can’t you hear, this is ladies music.

Frasen upprepas till både mig och Nöjesprofilen i ungefär 8 minuter, samtidigt som norrmannen, som för övrigt bär en tischa med texten ’Are you a hero? Guitar Hero’ tryckt i orange på bröstet, håller ett bastant tag i min vindjacka. Frågan vad han hellre skulle höra dyker upp, och efter en halvminuts betänketid kommer svaret.

-This is ladies music. Play some, some, some fucking Eminem!11!

Fallet får vila.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Tisdagar på Rex, 8 juli 2008.

Klockan är 01:57, jag och Nöjesprofilen har precis poserat för kameran och satt på sista låten, nån remix med Phil Collins, ’Easy Lover’ tror jag bestämt. Fram till mig kommer en kvinna i 25-årsåldern. Hon vill önska en låt till en vän som fyller 30, en glamrockare tror jag bestämt. Jag svarar att det är för sent. Hon vill att jag ska ropa ut det i micken. Jag har ingen mick. Kvinnan föreslår då som en blixt från klar himmel att jag ska sänka musiken och skrika ut gratulationen till den nyligen firade glamrockaren. Jag frestas, men avstår. Fejdar ut Phil Collins och börjar rigga ned.

Sånt här är ju dock vid närmare eftertanke all good. Jag tycker om alla människor, och möter dagen med föreställningen att alla människor också tycker om mig. Hoho.

– – – – – –

Ny Nas. Med Keri Hilson.