Det är ett oändligt flyttande i min närhet för tillfället. Mamma har ju en ny kille och planerar att flytta ihop med honom rätt snart. Pappa flyttade till huset mittemot sitt gamla runt nyår. Min frisör flyttade som bekant till Stockholm. Vännerna Nadja och Carina har också tagit sitt pick och pack och flyttat till Stockholm. Mina bästa vänner Hanna och Sara håller på att planera flytt till andra städer långt borta. Dessutom ska min moster också flytta från Umeå verkar det nu som. All inom de kommande eller senaste månaderna.

Kvar är jag. Och Ann. Och Evert så klart.

Är det dags att bryta upp? Att följa migrationsströmmen söderut? Att passa på att tumla vidare när förändringarnas vindar blåser? Malta har jag hört ska vara trevligt.

För de som bor i området runt Umeå så kanske någon har läst en Västerbottens Folkblad idag och råkat se en artikel om interna stridigheter i RFSL Umeå, inte minst kring vår ordförande har det susat en del. Jag känner mest för att ta plats i passagerarsätet ett tag för att se hur det här ska utveckla sig. En hel del saker har kanske inte skötts på bästa sätt, men inget är ännu så trasigt att det inte går att laga. Med lite god vilja och en massa lim ska nog det här gå att pussla ihop också. Men nog är jag allt lite nervös inför kommande verksamhetsår.