Vi går in i juni månad och sista veckorna i skolan brukar vara fulla av skratt, lek, mys och bus. Man ser fram emot ett långt skönt sommarlov och i augusti längtar man efter sina kamrater igen. Föräldrar är stolta och lyckliga då de ser sina sommarfina barn sjunga Den blomstertid nu kommer, en tår trillar på någons kind. Luften darrar av förväntan för liten och stor. En blomma till en älskad lärare som med öm hand tagit  hand om våra barn känns naturligt.

I Nordmaling har våra barn ont i magen över val av vänner, att inte veta om de får se alla sina vänner igen efter sommarlovet, får vi krama vår lärare igen?  Vilken skola måste jag åka till? osv. I år kommer det falla tårar då Den blomstertid nu kommer  sjungs, men tårar av total förtvivlan och frustration. Luften kommer att darra av ovisshet. Inte heller någon blomma blir det till våra älskade lärare som gör en fantastisk insats som varsamt försöker göra det bästa av en ohållbar situation.

Majoriteten har lagt ett svart sorgflor över dennna underbara tid för våra barn, deras föräldrar och deras lärare. Denna glädjens tid!

Alla guldstjärnor som jag samlat på mig under mina skolår ger jag till våra fantastiska byskole lärare!

Till alla lokala hjältar; fortsätt kämpa ni gör heroiska insatser!

Skratten på våra skolgårdar har tystnat……………………………