Senast vi sågs satt vi glada i Köpenhamn och var förväntasfulla som några. Men underbart är kort, och tullkön till USA lång, mycket lång. Tjänstemännen i Staterna går rackarn’ inte av för hackor. Vi blev bedömda och granskade, uttittade och besudlade, förudmjukade och bespottade. Sen var vi inne. Görans bagage är fortfarande på vift, kanske på väg till Dallas, kanske inte.

Trötta, efter 20 timmar på väg gick vi och la… gick vi ut på Bourbon Street. Bourbon Street är känt för mycket, men vi väljer av publicistiska skäl att fokusera på mat och musik. Vi fick verkligen en försmak av Cajun Food ; Fried alligator, Chicken wings rykande ’hot’, Jambalaya, Shrimps i basilikasås m.m.

Med magen full och med en riktigt fet cigarr i mungipan fann vi äntligen vårt ställe. Som det förmodligen lät när det begav sig, spelade en liten jazzcombo tidsenlig swingjazz i a’la Benny Goodman style.

Viljan fanns, men efter klockan tolv lokal tid, gav även de tappraste hjältarna upp. Det är en ny dag imorgon, vi vet inte riktigt vad som väntar, men ryktet förtäljer; Hjulångare & ’Fat Cats Jazz Club’.

Nytalkade ljumskhälsningar,

Mike’s Blue Groove