Dag 1; midnatt.
Nya normer skapas i kaos. Är fyra amputationer, rum fyllda med svårt skadade och människor som dör för att de inte  får vård i tid, normalt? Vad händer med den 4-åriga flickan som nu är enbent, vem fixar en protes åt henne? Samtalsämnen under stjärnhimlen i vårt läger saknas inte.
I stunden hörs både skrik och skott utanför sjukhuset. Små efterskalv har redan blivit ett normalt inslag i vår nya vardag.  Människan är  märkligt anpassningsbar…
Idag har vi räddat liv, lindrat plågor, skapat vårt basläger från ingenting, konstaterat att världen är orättvis och att myggen är ungefär lika irriterande som hemma. God natt!
Bosse