Alla e lika bra!

 konsumtion. Följaktligen, och inkongruent, påpekade hon att systemet inte producera ytliga medborgare eftersom det finns varken djupa eller ytliga människor. Denna föreställning är lika snäll men rörande naiv som knatte fotbollens ofta livsvärdefrånvarande tränare. Då laget förlorade laget förlorade 13/1 den supergulliga coachen påpekar med myndig röst: Båda lagen var lika bra, vi hade bara ”lite” otur. Exempel är dessvärre hämtad ur den simpla men verkliga livsvärlden.

En snäll men förvrängd absurd, och O-dialektisk (i mening statisk), naivitets gärning som upprepas uppenbar inte endast i idrottsliga sammanhang utan även annorstädes, men som trots de goda, avsikterna kan få och får allvarliga konsekvenser för medborgarna.

I en kultur som idealiserar livsvärlden på detta illusoriska sätt in absurdum, och förväxlar ”barnen i Bullerbyn” utopiska tillvaro med den verkliga livsvärlden, och därefter för att drömmen skall något så när likna den reella livsvärlden, skyddar och omhändertar medborgarna till den milda graden att de blir nästan paralyserade innebär att trygghetens prisade medalj har en mindre angenäm baksida. 

Jag undrar emellertid, hur skall dessa medborgare skall kunna överleva i den dystra, otrygga och mycket ur ekonomiskt perspektiv osäkra sociala tillstånd som, alliansen, globaliseringen och monetarismen som håller i stora bitar demontera en redan sedan några decenniers krackelerande välfärd. Då det sociala nätet blir lika bräcklig som ett spindelnät?

Vi kommer inte bara att behöva mycket tolerans, kunskaper, kärlek till den andre och så vidare i den dystra klimatet som monetarismen har skapat utan också, och kanske tyvärr kommer vi att bli tvungna att rusta oss med en stor portion mentalstyrka, för att hantera det sociala Tsunami som förefaller redan börjat rulla från Medelhavet tills våra ständer.

Arma ombonade medborgare

PS: Jag frågade en mycket gammal kvinna från Chile om hon som härrör från ett mycket fattig hem, hur svårt hade hon då under den ökända 30-tals depressionen?
Hon svarade med ett skratt som avslöjade min uppenbara okunnighet om livsvärldens djupare dimensioner.
Och tillade: Vi var så fattiga, att vi inte ens upptäckte att det rådde ekonomiska svårigheter i landet. 
Fattigdomen var det ett normalt tillstånd för oss. Och som alltid överlevde vi med ett gott humör…