Maten som allt annat

am och så öppen som möjligt tror jag. Att vi inte ens kan lita på maten och vatten eller luft tom. säger något om det högst prekära tillståndet i världen. 

Emellertid är jag optimist trots förutsättningar ty min sista hopp om en förbättring av denna patologiska (sjuka konsumismiska värld) är ni ungdomar. Min generation hade väldigt stora anspråk och förhoppningar i den meningen. Tyvärr dogmatismen, avsaknad av erfarenhet och dålig uppfostran (i mening auktoritär uppfostran), mm utplånade vår strävan. Fortfarande lever många i min ålder med baksmällan från 70 talets misslyckanden. Och vi är därefter full ut av motsägelser. Vi talar så väl om jämlikhet, jämställdhet och andra heliga principer men vi är fortfarande icke konstruktivistiska, vi är tom omedvetna hierarkiska osv. Vi kunde inte bättre för att redogöra kort. Projektet var för stort för oss. Men en sak tror jag vi lyckades med och det är att uppfostra er mindre auktoritär och bigott än våra föräldrars generation kunde eller förmådde. 

Jag förstår nu bättre än för hur rätt hade Willhem Reich, när han påpekade att uppfostrans huvuduppgift var att inte kränka ungdomar med kommenderingar utan samtala, argumentera, uppfinna möjligheter för civiliserade samtal, i ett ord att vara antiauktoritär.
Tyvärr i denna stressade livsvärld dessa ståndpunkter betraktas som major Björklund påpekar, som flummiga. Jag undrar vem är egentligen flummig i sammanhanget?

Som man bäddar får man ligga som en av dessa kloka och vackra svenska ordspråk lider.

Och fortfarande gäller, tror jag Shakespeares princip om att kärlek lever av att kärlek se.
Men kanske stämmer vad sociologen Manuel Castells påpekar; att det måste bli sämre för att det ska bli bättre. 
Utvecklingen i Nordafrika och Spanien talar med frisk andedräkt. Los indignados, dvs. dessa ungdomar som i veritabel mening lider av monetarismens irrationella dumheter, säger att ”Vi måste gå fram med varsamhet, ty vi vill nå längre än andra generationen”. För mig låter mycket klok jag som tillhör den stressade och omogna revolutionära epoken.
De vill inte heller organisera sig som ytterligare en obsolet hierarkisk och auktoritär politisk rörelse. 
De håller på att skapa andra kanaler via digitala medier osv. vad det blir vet jag ej. Men det låter som det klokaste jag har hört på länge.
Återigen tackar jag dig för dina alltid kloka och känsliga ståndpunkter och för den tiden jag tog i anspråk av dig.
Men i detta decisionistiska samhälle (J Habermas) där marknadskrafterna och positivismen har splittrat förnuftet och förvandlat oss till en flock av vilsna och alienerade konsumenter som sublimerar livets väsentligheter i ytligheter, samt isolerar oss från varandra och förvandlar oss till nästan patologiska narcissister, är det viktigt att agera Deliberativ (återigen j Habermas begrepp) vilket implicerar bland mycket annat när demokrati och samtal av det slaget vi för idag.
Tusen tack och varma hälsningar 
PS: Allt detta kräver naturligt-vis (lisas fyndiga formulering), större utrymme för att föra samtalet på koncisare vägar. Men tyvärr FB är ett amerikanskt forum och som sådant inte lämpar sig för alltför ingående fördjupningar. Som brecht påpekade: Först kommer maten sedan moralen…