Det var inte bättre förr men det är sämre nu!
Pengar eller (livet höll jag på att säga) bildning.
Skillnaden mellan den latinska medelklassen och vår svenska, vad det gäller bildning, är att medan den latinska medelklassen skäms och får mindrevärds komplex om de saknar tillräckligt bildning, vår medelklass antingen bryr sig inte eller tom stoltserar om att de saknar bildning, med motiveringen om att det ändå har gått bra för de, enligt princ
Vår medelklass är förhoppningsvis någorlunda väl utbildat. Bildning betraktas emellertid, om inte som en parasiterande anomali i den svenska friska kroppen, och onödig företeelse, som ett färligt elitistisk fenomen som splittrar vår än så länge något homogena samhälle. Och det är det väsentliga.
Och ändå lever vi i det såkallade kunskapssamhället. Ett bättre uttryck vore kanske hyperspecialiserade samhället, där de flesta, i bästa fall kan mycket om väldigt lite.
Våra hjältar är inte poeter, intellektuella framstående forskare inom humaniora. Nej det är lyckade entreprenörer som bidrar omedelbart till tillväxten.
Att begagna sig med ett språk som innehåller främmande ord i Sverige, uppfattas inte som en gest till förmån för folkbildning, utan som en avskyvärd elitistisk intention att särskilja sig fån mängden. Alltså en snobb som föraktar folket. Ungefär som i arbetar familjer som fruktade att deras barn skulle läsa på universitetet för risken att de skulle tappa kontroll och eller kontakten med dem.
Jag har tom vid upprepade tillfällen hört ett kommunalråd, påpeka att han som saknar bildning, vet bättre än professorer hur man styr kommunen och hantera pengarna.
Först kommer maten ( pengar etc.), påpekade Bertolt Brecht, sedan moralen.
Alltså i postindustrialismens tidevarv det grundläggande är att skapa profit, pengar. Hur man åstadkommer detta, är en betydligt mer underordnad fråga.
Där av anledningen att man förväxlar ”smartness” (finurlighet, slughet, beräkning) med intelligensen.
Den som är kompetent att tjäna mycket pengar betraktas som en intelligent individ, medan en framstående intellektuell är i bästa fall en isolerade varelse, vars intellekt är dimmig. Alltså en flummare. Och kanske ytterst en folkets fiende.
Om en individ, läser som besatt en period, sannerligen kommer den att få kritik från sin omgivning. Men om samma individ motionerar kroppen med samma iver, betraktas den som duktigt. Alltså slutsatsen bör vara att kroppen är viktigare och separerade från knoppen.
Och sedan klagar man på ungdomarnas ovilja att lära i skolan!
Upp och ner vända världar.
I stunder som dessa erinrar jag mig att vägen från barbariet till civilisationen är ännu mycket avlägsen.
Det var inte bättre förr men det är sämre nu!
Senaste kommentarerna