Livet är för viktigt
Livet är för viktigt för att implementera förlegade auktoritära och omyndigförklarande mandat.
Ett flertal forskare har konstaterat att det samhälleliga kontraktet, d.v.s., kortfattad att medborgarnas tillit för staten och dess institutioner håller på att upplösas. Dels är problemet självförvållat, samhällstopparna inte lever som de lär, och globaliseringen ekonomi försvagar statens och politikern
as roll markant.
Sådana tillstånd skapar inte sällan ett begär hos makten att kontrollera individerna mer än vad som är tillbörligt, anständigt, med välkända konsekvenser som apati hos anställda, misstänksamhet angivare tendenser och andra mindre civiliserade relationer mellan makten och eller individer emellan.
Det förefaller som om makten, politiker, tjänstemän, desto mer de upplever att kontrollen över medborgarna håller på att rinna ur deras händer, mer anstränger de sig för att ta kontroll över individerna. Ungefär som politiker, föräldrar och lärare som inte förstått att samhället idag inte är samma patriarkala kontext som det var för några decennier sedan.
Sådana exempel och försök att omyndigförklara medborgarna har vi sett på nära håll här hemma i Umeå.
Det fåniga exemplet om snusförbud är en av dessa fascistiska i mening korporativa kontrolltendenser att detaljstyra samhällsmedborgarna, standardisera och likrikta medborgarna och institutionerna.
Naturligtvis sker sådana kränkningar i den goda viljans namn, för vår hälsa, för omtanken om ”barna”, osv. Men lika förbannat är de kränkningar som passiviserar, individerna, sänker viljan att verka kreativa, skapar cyniska, desillusionerade medborgare, ett slags homo sovjetikus. En uppgiven individ.
Vi har i Sverige en särskilt tradition av kontroll. Folk har inte särskilt reagerat tidigare, ty välfärdssamhället har varit relativ välfungerande. Folket har agerad enligt principen smakar så det kostar. D.v.s. trygghetens pris kostar i personligt frihet.
I Essunga, råder det redan snusförbud. I Gävleborg tillkommer regelbundna alkohol stickprovskontroller.
Men nu när trygghetens samhälle förvandlas som Bauman påpekar till osäkerhetens tidevarv, och det samhälleliga kontraktet håller konsekvent på att krackelera, blir situationen annorlunda.
I den ärevördiga friheten och hälsans namn, tänker politiker och tjänstemän, utplåna friheten och gör oss mentalsjuka.
Som Octavio Paz påpekade en gång: Krisartade tider utmärker sig för motsägelser och paradoxer.
Ett frisk samhället bygger sitt fundament istället på dialog, mer demokrati, tillit, med ett ord Habermas deliberativitet.
Spåren förskräcker!
Sådana tillstånd skapar inte sällan ett begär hos makten att kontrollera individerna mer än vad som är tillbörligt, anständigt, med välkända konsekvenser som apati hos anställda, misstänksamhet angivare tendenser och andra mindre civiliserade relationer mellan makten och eller individer emellan.
Det förefaller som om makten, politiker, tjänstemän, desto mer de upplever att kontrollen över medborgarna håller på att rinna ur deras händer, mer anstränger de sig för att ta kontroll över individerna. Ungefär som politiker, föräldrar och lärare som inte förstått att samhället idag inte är samma patriarkala kontext som det var för några decennier sedan.
Sådana exempel och försök att omyndigförklara medborgarna har vi sett på nära håll här hemma i Umeå.
Det fåniga exemplet om snusförbud är en av dessa fascistiska i mening korporativa kontrolltendenser att detaljstyra samhällsmedborgarna, standardisera och likrikta medborgarna och institutionerna.
Naturligtvis sker sådana kränkningar i den goda viljans namn, för vår hälsa, för omtanken om ”barna”, osv. Men lika förbannat är de kränkningar som passiviserar, individerna, sänker viljan att verka kreativa, skapar cyniska, desillusionerade medborgare, ett slags homo sovjetikus. En uppgiven individ.
Vi har i Sverige en särskilt tradition av kontroll. Folk har inte särskilt reagerat tidigare, ty välfärdssamhället har varit relativ välfungerande. Folket har agerad enligt principen smakar så det kostar. D.v.s. trygghetens pris kostar i personligt frihet.
I Essunga, råder det redan snusförbud. I Gävleborg tillkommer regelbundna alkohol stickprovskontroller.
Men nu när trygghetens samhälle förvandlas som Bauman påpekar till osäkerhetens tidevarv, och det samhälleliga kontraktet håller konsekvent på att krackelera, blir situationen annorlunda.
I den ärevördiga friheten och hälsans namn, tänker politiker och tjänstemän, utplåna friheten och gör oss mentalsjuka.
Som Octavio Paz påpekade en gång: Krisartade tider utmärker sig för motsägelser och paradoxer.
Ett frisk samhället bygger sitt fundament istället på dialog, mer demokrati, tillit, med ett ord Habermas deliberativitet.
Spåren förskräcker!
Senaste kommentarerna