Övervikt och fetma som social psykiska anomalier
Övervikt och fetma som social psykiska anomalier, inte en moral fråga.
Man borde inte håna eller i ännu mindre grad förakta överviktiga och feta människor.
Frågan är mer komplicerad än tidstypiska och antistrukturella orsakssamband indränkta i moralpredikningar . Denna anomali är inte i första hand en fråga om karaktärssvaghet, på samma sätt som alkoholen, droger, rökning , överdrivet besatthet v
id arbete och andra okontrollerbara excesser i livsvärlden.
Dels har ekonomiska anledningar som vår av ekonomiska skäl konstruerade rädslan för animalisk fet.
När light produkters industri slutligen lyckades via en fenomenal marknadsförings strategi, ökade vikten i västvärlden till epidemiska former.
34 % av amerikaner är överviktiga och samma procent antal är feta. Antalet individer i Sverige förhåller sig inte långtifrån dessa siffror.
Naturligtvis här spelar psykologin en stor roll.
Att man sublimerar livsvärlden med mat och inte sällan med skräpmat såsom stärkelser och socker, dvs. med socker och socker, har naturligtvis sina psykologiska effekter. Man kompenserar viktiga funktioner i livsvärlden, dvs. i livet med matfrosseri.
Detta tydligen pekar på en psykisk obalans som resulterar i excessen mat; bulimi och anorexi blir effekterna.
Och västvärlden befolkning lever i en osäkerhetens social anomali, i händerna på en ociviliserad nyliberal ordning. I ett ur mänsklig perspektiv, ogynnsam irrationell casino ekonomi. Att som många rapporter har påvisat med skrämmande tidlighet, att flickor ca 30%, mellan tio till 24 års ålder knapprar på antidepressiva tabletter är en sorglig skandal, för vår civilisation. Tecknet är tydligt!
Därför dessa individer är snarare offer för det bestående.
För några decennier sedan angav man endas strukturella skäl när individerna fungerade i liknande patologiska tillstånd. Vår vana trogen att tänka i icke lagom termer, i dikotomier, antingen / eller, gör att vi idag lägger enbart skulden för individernas defekter hos endast individernas själva.
Nån jävla dialektik bör vi anamma, i extremismens kultur. En mer oriental jing och Jang tänkande behövs.
Emellertid individen bär ansvar för sina handlingar, men orsakerna till dessa är av strukturell grund.
Ändrar vi inte på de patologiska strukturerna, kommer vi föga att lyckas till att sanera samhällets sjuka delar.
Jag trodde naiv nog av dessa ovanredovisade synpunkter var av axiomatisk karaktär och att medvetenheten på det fältet var större. Tyvärr följer dessa handlingar samma mönster som i det övriga narcissist betonade och ekonomisk vansinniga system i övrigt.
Du är vad du äter!
Dels har ekonomiska anledningar som vår av ekonomiska skäl konstruerade rädslan för animalisk fet.
När light produkters industri slutligen lyckades via en fenomenal marknadsförings strategi, ökade vikten i västvärlden till epidemiska former.
34 % av amerikaner är överviktiga och samma procent antal är feta. Antalet individer i Sverige förhåller sig inte långtifrån dessa siffror.
Naturligtvis här spelar psykologin en stor roll.
Att man sublimerar livsvärlden med mat och inte sällan med skräpmat såsom stärkelser och socker, dvs. med socker och socker, har naturligtvis sina psykologiska effekter. Man kompenserar viktiga funktioner i livsvärlden, dvs. i livet med matfrosseri.
Detta tydligen pekar på en psykisk obalans som resulterar i excessen mat; bulimi och anorexi blir effekterna.
Och västvärlden befolkning lever i en osäkerhetens social anomali, i händerna på en ociviliserad nyliberal ordning. I ett ur mänsklig perspektiv, ogynnsam irrationell casino ekonomi. Att som många rapporter har påvisat med skrämmande tidlighet, att flickor ca 30%, mellan tio till 24 års ålder knapprar på antidepressiva tabletter är en sorglig skandal, för vår civilisation. Tecknet är tydligt!
Därför dessa individer är snarare offer för det bestående.
För några decennier sedan angav man endas strukturella skäl när individerna fungerade i liknande patologiska tillstånd. Vår vana trogen att tänka i icke lagom termer, i dikotomier, antingen / eller, gör att vi idag lägger enbart skulden för individernas defekter hos endast individernas själva.
Nån jävla dialektik bör vi anamma, i extremismens kultur. En mer oriental jing och Jang tänkande behövs.
Emellertid individen bär ansvar för sina handlingar, men orsakerna till dessa är av strukturell grund.
Ändrar vi inte på de patologiska strukturerna, kommer vi föga att lyckas till att sanera samhällets sjuka delar.
Jag trodde naiv nog av dessa ovanredovisade synpunkter var av axiomatisk karaktär och att medvetenheten på det fältet var större. Tyvärr följer dessa handlingar samma mönster som i det övriga narcissist betonade och ekonomisk vansinniga system i övrigt.
Du är vad du äter!
Senaste kommentarerna