En vit jul

En vit jul för en gångs skull. Gud vad kul med snö tycker jag som inte har sett snö på några år. Alla i min omgivning suckar. Nu måste man skotta så man inte blir insnöad.  Hoppas plogbilen hinner ut innan man ska åka på jobbet, säger någon. Det är väl så om man bor på landet, men att se snö efter så pass lång tid gör att man kommer ihåg sin barndom. Man blir som ett barn på nytt. I tanken förflyttas man till snöborgar man gjorde som liten. Jag minns hur grannbarnen och jag hade snöbollskrig och att vi gjorde snögubbar och snölyktor. Jag minns hur roligt det var att åka pulka nerför en backe som sedan byttes ut mot en större backe som man susade nedför med slalomskidor. Och hur roligt var det inte att kasta sig ner i snön och göra snöänglar? Man glömmer för en stund attt man inte längre är ett barn utan att man numera faktiskt har mer ansvar. Nu kanske det inte skule vara lika kul att bli mjölad och jag skulle nog inte frivilligt slänga sig ner i den kalla snön för att göra änglar och andra figurer, men den är så fin att titta på.  Snö och kyla, det hör för mig julen till. Jag har ju bott så länge i Spanien att jag är less på värmen.Men det är väl så, man vill ha det man inte har. För mig blir det ingen riktig jul utan snö.  Andra flyr jul och nyår genom att åka till varmare breddgrader.