CSN och jag, forever

Nytt år, ny termin. Det pratas mycket om hur fattiga svenska studenter är, att de knappt kan leva på studielånet… Man glömmer lätt bort vilka fantastiska möjligheter vi faktiskt har här i Sverige. Att det det är GRATIS att studera på komvux och på universitetet! I de flesta andra länder kostar det en förmögenhet att plugga… I Spanien betalar man en ”matrícula” som beror på vad man ska studera. Själv fick jag, eller CSN som det egentligen var som betalade, punga ut med 30.000 för ett år när jag pluggade till journalist. Och det var för nästan tio år sedan… Plus att man ska ha pengar till boende och mat, och även till all kurslitteratur förstås.

Som svensk har man ju tillgång till pengar genom CSN men det finns ingen motsvarighet i Spanien, om man inte tar en vanligt banklån så klart. Har man lite pengar gäller det att plugga hårt. Då kan man kan söka ett slags stipendium (beca). Annars blir det ju föräldrarna som får betala för att deras barn ska få en utbildning.

Men inte bara det, vilken liten kurs som helst kostar runt 200 Euro. Datakurser, språkkurser, you name it. Det finns inga studiecirklar dit man kan vända sig för att gå billiga kurser. Allt kostar pengar. Det finns tex en hel affärsverksamhet uppbyggd runt det engelska språket. Ja, det är sant. Många av mina spanska kompisar kan bättre engelsk grammatik än jag men de kan varken förstå eller prata engelska särskilt bra. Även spanjorer lär sig engelska i skolan, men av någon anledning verkar de ha mest teori i sin utbildning, vilket gör att många måste ta extra lektioner för att lära sig att prata engelska. Och det är inte billigt…

Hade glömt bort att man kan studera gratis i Sverige. Vi har det så himla bra i Sverige, men det är lätt att klaga och ta saker och ting för givet. Hade jag bara tid skulle jag plugga hela livet, för jag tycker det är så kul att lära sig nya saker hela tiden. Dessutom kan man ju plugga så många ämnen på distans nu för tiden. Helt fantastiskt bra!
 

Fast det där med CSN är inte bara fördelar…Tycker att man borde upplysa ungdomar om att de inte bara är att låna, utan att man faktiskt måste betala tillbaka lånet en dag… Och där är jag nu…Man blir lite irriterad när man betalar och sedan får årsbeskedet som visar att man knappt betalt räntan…och det tar aldrig slut, inte förrän jag fyller 65 eller trillar av pinnen. Vart jag än går följer mitt studielån efter mig som en mörk skugga, ett spöke från mitt förflutna. Hör även till skaran med två olika studielån, ett enligt gamla normer och ett enligt de nya… Trösten är att jag har en utbildning och inte bara slösat pengarna på saker, som vissa i lyxfällen gjort. Men det är klart, då kan de ju sälja några saker och få tillbaka lite av vad de slösat. Fast jag gjorde ju en ”investering” i mig själv som några skulle säga. Kan inte säga att jag ångrar utbildningen, bara att jag kanske tog ut lite mer än vad jag skulle behövt eftersom jag inte tänkte längre än vad näsan räckte…