Legally blond

Varför måste man få den där känslan om att man vill ändra sin look? Det händer mig ungefär en eller två gång per år…

Har en slags hat-kärleks relation med mitt hår. Har ända sedan jag började på gymnasiet experimenterat med mina tunna strån. Varit blond, brunett, rödhårig och svarthårig. Haft kort, riktigt kort , axelångt och jättelångt hår. Inget konstig med det om det inte vore att jag efter alla dessa tester vet jag  ser mest naturlig ut som blondin. Men när jag äntligen fått tillbaka min blonda kalufs kommer så snilleblixten, utan förvarning, som från en klar himmel.

Vet inte varför, men det kan vara något kort på en snygg frisyr eller färg i en veckotidning, sedan är det kört. Då får jag för mig att jag också skulle passa bra i den frisyren eller färgen. Och när känslan om förändring kommer, då måste det vara genast. Blir som ett barn som vill ha sitt godis NUUU!!! Det hade inte gjort så mycket om jag blev nöjd och kände att jag passade i min nya look, men till saken hör att jag aldrig blir nöjd med mina förändringar.

I år har jag redan haft två snilleblixtar. Den senaste var att jag nog skulle passa som brunett. Jag menar, jag skulle kanske få lite mer färg i ansiktet om jag hade en lite varmare hårfärg. Men nä, det funkade inte den här gången heller… Ja, naturligtvis var det ju inte första gången jag provade att vara brunett, men jag verkar förtränga mellan gångerna hur jag egentligen ser ut i mörkt hår…

Innan dess hade jag lyckats komma ihåg de där hollywoodlockarna som jag själv inte har och fått för mig att jag kanske skulle få såna om jag permanentade håret…Tyckte att frisörskan hade små rullar men hon sa att de gav bäst resultat. Ja, då litar man ju på det… Resultatet blev dock inte riktigt vad jag hade föreställt mig,… Lockarna var inte stora hollywoodlockar utan små krusiga lockar. Jag såg ut som Joey Tempest tvillingsyrra. Fast efter första tvätten var jag inte längre släkt med Europes sångare utan kusin med Svinto. Sen var det bara att klippa av ganska mycket av håret, som äntligen hade börjat växa ut…

Har nu alltså äntligen lyckats bli blond igen. Så nu är jag nörjd och glad igen. Åtminstone tills jag får nästa snilleblixt…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.