Julen var för mig, som för de flesta barnen, årets höjdpunkt. Det enda tråkiga med julen var att den tog slut så fort. Jag minns hur pappa frågade mig varför jag var så ledsen, om jag inte var glad över alla julklappar jag hade fått. Jo, det var jag ju, men det var ju ett helt år till nästa jul och det kändes just då som en hel evighet. Tänk om man då hade bott i Spanien och fått fira Reyes också…
 

Den 6 januari är enligt traditionen större än julafton i Spanien. Det är nu barnen får sina julklappar de så ivrigt väntat på, men det var egentligen förr i tiden. Numer firar många familjer både jul och Reyes, vilket gör att barnen får uppleva en andra julafton tätt inpå den första. Bra för barnen, dyrt för föräldrarna. Men det är klart, man behöver ju inte köpa fler saker egentligen, bara dela upp klapparna så att ungen får några på julafton och några på Reyes.

Rosco de reyes är bakverket som hör dagen till. Den påminner lite om en vetelängd fast i kransform och utan kanelfyllningen. Kransen äts sedan som den är eller fylld med grädde. I varje krans finns en liten figur och den som hittar den betalar för kransen.

Efter klapparna är utdelade och traditionella kransen är uppäten drar hela familjen iväg för att se de tre vise männen på sin färd genom staden. Varje stad och större samhälle har sin egen procession. Melchor, Gaspar och Baltasar kastar färgglada karameller som sedan barnen försöker fånga upp. Kul för barnen och även för föräldrarna som självklart hjälper till att fånga godis till sitt barn (eller till sig själva…).

Jag var jättenervös när jag slog numret som stod på lappen. Vad skulle jag ta mig till om rummet var uthyrt? Alla andra lappar på universitetets anslagstavla var ju på spanska…

Det kändes som att jag hade vunnit på lotteri när till slut kom fram och fick höra att rummet var ledigt. Hyresvärden skulle komma förbi universitetet och hämta upp två andra tjejer så vi skulle träffas just utanför. Hon var runt 15 minuter sen, en typisk malagueña med andra ord, men det gjorde inget. Det hade gett mig möjligheten att lära känna Inga och Lindsey. Inga var från Island och Lindsey var från Irland. Vi kom bra överens direkt- Det visade sig att Inga skulle läsa spanska fyra månader och Lindsey åtta månader, lika länge som jag. Inga och jag pratade i princip ingen spanska medan Lindsey både kunde förstå och göra sig förstådd.

Hyresvärden, Carmen, kom i en liten gammal Seat Marbella. Bilen fickparkerade hon genom att köra fram och tillbaka och hon liksom gungade sig in mellan bilarna som redan stod parkerade. Jag minns hur chockad jag blev när hon körde på kofångarna på de andra bilarna för att komma sig in i det trånga utrymmet som fanns ledigt. Tydligen lämnade bilägarna många gånger bilen utan att sätta i handbromsen när de parkerade. Detta gjorde att de kunde styras framåt och bakåt om det skulle behövas… Carmen var liten och smal med kort mörkt hårt och glasögon och verkade rätt trevligt. . Vi skulle tydligen gå tillsammans till lägenheten hon hyrde ut eftersom den låg ganska nära universitetet. Väl framme visade det sig vara en jättefin ljus och stor femma under renovering med två badrum och stor balkong. Vi blev helt lyriska när vi såg den, detta var inte vad vi hade föreställt oss. Jag hade läst att det inte var så hög standard på lägenheterna i Spanien så detta var ren lyx motför vad jag hade föreställt mig. Det fanns vara ett problem: om vi var intresserade skulle vi måste bo någon vecka hemma hos Carmen eftersom de höll på renovera lägenheten vi skulle hyra och det skulle ta någon vecka för dem att få den klar. Så Lindsey, Inga och jag flyttade hem till Carmen i hennes lägenhet på calle Ayala, nära RENFE i Málaga. ( Jag hade vid detta tillfälle insett att taxichauffören som tog mig från flygplatsen visst hade tagit mig till centrala Málaga men att detta inte var där alla barer och restauranger fanns…)

Vi betalade hyran och två månaders depositionsavgift. Sedan bodde vi hos Carmen i nästan två veckor medan Carmen flyttade hem till sin mamma. Det gick ganska bra förutom att det var lite trångt, men vi var bara glada över att vi snart skulle få flytta in i vår fina nyrenoverade stora femma, så det gjorde inget. Vi försökte ringa Carmen på numret hon hade gett oss efter att vi bott hos henne ungefär en vecka men vi fick inget svar de första dagarna. Efter två veckor fick vi till slut tag i henne. När vi frågade om lägenheten och när vi skulle kunna flytta in pratade hon först bara bort det. När vi till slut ställde henne mot väggen visade det sig att hon redan hyrt ut den till några andra, ett arbetande par med fasta inkomster och ett arbetskontrakt och bankgaranti att visa upp. Hennes mamma hade föredragit att hyra ut till dem. Hon sa det inte med de orden men detta innebar att de troligtvis skulle vara mer benägna att betala hyran än vi ”fattiga utländska studenter”…

Man blir så himla nostalgisk när man blir mamma. Man blir nog extra känslig för plötslig börjar man fundera över saker som man aldrig har tänkt på innan, som barnprogram tex. När jag var gravid såg jag framför mig hur mitt lilla barn skulle titta på Astrid Lindgren klassikerna Pippi, Ronja, Bröderna Lejonhjärta och Emil. Tittade på Bröderna Lejonhjärta för några dagar sedan och kan inte säga att jag nu uppskattade den lika mycket som när jag var barn, men det var ju några år sedan jag såg den sist. Jag menar, jag är ju lite äldre nu. Men det blir nog bra. Om nåt år sådär, när in lilla nyfödda bebis blir lite större och det inte längre går att undgå den manipulativa tv världen kommer jag att smyga in klassikerna i DVDn. Så att hon inte går miste om dessa pärlor. Dagens barn är så moderna och vill se Lazy Town eller Hannah Montana. Tacka vet jag Doktor Snuggles! Minns ni melodin: Dr. Snuggles åker till stjärnornas land…Det var tider det. Tv-piraterna är ett annat program som har etsat sig fast i mitt minne. Jag hade en påse som hörde till programmet som jag köpt på kiosken. I påsen fanns klistermärken och andra roliga saker.

En annan sak som jag har tänkt mycket på när jag blivit mamma är att mitt barn ska minsann fira födelsedagar som på min tid. Då var det inga färdigköpta tårtor med bilder på Disneys prinsessor, mamma bakade min tårta med stor omsorg. Det var marängbottnad tårta fylld med grädde och äpplen. Den är fortfarande min favvotårta. Inte heller firades födelsedagen på större lekland. Inget fel på det, men det blir lite mer opersonligt tycker jag. På min tid lekte man hemma hos den som fyllde år. Det var lekar som att sätta svansen på åsnan och ”fruktsallad”, även kurragömma hörde till. Sedan avslutades kalaset med fiskdamm. Man fick alltid napp, tänka sig…En godispåse till varje unge och sedan var alla glada och nöjda. Ja herregud vad allt var bättre förr när man börjar tänka efter. Oj, vad omodern och gammalmodig jag låter. Mitt barn kommer säkert inte att uppskatta samma saker som jag gjorde på min tid. Man måste kanske inse att tiderna förändras och att man faktiskt är två helt olika individer, med olika åsikter och smak. Fast försöka kan man ju…

 Att sitta på en parkbänk och mata duvor kan tyckas romantiskt, men det är inte alla som tycker att duvor är särskilt trevliga…Läste just på elmundo.es att en kvinna i centrala Málaga blivit polisanmäld av sina grannar för att ha matat duvorna i området hon bor i. Detta har tydligen medfört att byggnaden blivit täckt av duvskit, vilket inte grannarna tycker är särskilt trevligt. Málaga stadshus ser allvarligt på saken eftersom detta nu är andra gången kvinnan bötfälls för samma sak varpå böterna blir 3.756 Euro! Jag ser riktigt framför mig en liten tant som tänker att hon ska vara snäll och ge de små kuttrande liven en liten brödsmula. De är ju så små och så söta och så symboliserar de ju freden. Och just det ja, Picassos dotter heter ju just det, Paloma (duva).

Enligt samma nyhet har 16 hundägare fått böter eftersom de inte plockat upp efter sina husdjur när de uträttat sina behov. Så de har äntligen börjat ta tag i detta…Annars verkar de flesta spanska hundägare som jag har sett mest upptagna av något annat precis när hunden uträttar sina behov. Alltid lika trevligt att börja morgonen med att trampa fast skorna i ett brunt klet.

När grannarna blir för högljudda ringer man polisen, det gör man även om deras husdjur börjar väsnas för mycket. Mellan 500 och 1250 Euro är summan fyra hundägare i Málaga fått betala för att deras hundar skällt för högt och för mycket. Men det är tydligen inte bara hundägare som drabbas av böter för att deras djur gör för mycket oväsen… En galande tupp orsakade tydligen så pass mycket oväsen att dess ägare blev straffad med 500 Euro i böter…Undrar var ägaren till tuppen bodde för att hans tupp skulle störa grannarna…

I min familj dricker man mycket mjölk och äter mycket mat som baseras på mjöl (pannkaka, klimpmjöl,etc). Innan jag åkte till Spanien drack jag alltid mjölk till maten. Det var lite konstigt i Spanien den första tiden eftersom jag inte hittade någon god färsk mjölk i affärerna, men hur som helst byttes måltidsdrycken på senare tid ut mot vatten. När jag sedan kom tillbaka till Sverige på besök förvånades jag över vilka mängder mjölk min familj konsumerade i veckan.

 En tid tillbaka började min pojkvän läsa Loren Cordains bok om stenålderskost (paleodieta) och han fick mig att börja ändra på några av mina vanor för att lyckas nå mitt mål om en smalare midja. Det är kämpigt, men det gick. Men nu när jag har varit hemma i några månader har jag fuskat lite och även fått en bebis så nu är det dags att ta sig i kragen igen för att nå idealvikten. Det rör sig inte om någon diet utan att man helt och håller byter livsstil. Enligt Cordain,  är det inte heller en diet att bli smal av utan man gör det för att få ett sundare leverne och för att nå sin idealvikt. Det påminner lite om LCHF tänket, med en diet med högt protein och fettintag och lågt kolhydratvärde.  Inga mjölkprodukter är tillåtna, inget socker, inga mjölprodukter, inget bröd av någon slag. Kolhydraterna som man förut fick genom  pasta och ris får man nu  istället i sig  genom att äta frukt. Man äter  stora mängder kött, fisk, grönsaker och frukt. Min frukost består till exempel av en omelett med grönsaker till, eller tre steka ägg, av vilka jag bara äter äggvitan och grönsaker. Man känner sig verkligen jättenyttig men sötsuget är jättejobbigt i början (som i alla dieter så klart). Det är också rätt jobbigt innan man vänjer sig att man inte kan göra vissa rätter. Idag ska vi äta hamburgare men det får bli hemlagade på riktig älgfärs. Vi byter ut brödet och ketchupen mot sallad. Det känns lite konstigt innan man har vant sig… Enligt min pojkvän, som studerat boken mer ingående än vad jag gjort, kan man äta 7 dåliga mål i månaden utan att det gör något. Så man får fuska lite ibland… men inte för ofta. Det kan ju vara lätt att fuska lite för mycket men då får man ju inte samma resultat;).

Det känns som att det var igår som jag stod på Málagas flygplats för första gången. Oorganiserad och äventyrlig som jag är hade jag naturligtvis inte bokat varken lägenhet eller hotellrum så när jag kom till Málaga vid nio på kvällen visste jag fortfarande inte var jag skulle sova den natten. Min kompis hade förklarat att jag lätt kunde hitta en lägenhet genom annonser som satt på en anslagstavla på universitetet så jag oroade mig inte så mycket för det. In i närmaste taxi och iväg mot centrala Málaga. Det som för mig var centrala Málaga var där det fanns barer och restauranger, men det visar sig heta ”centro histórico”, inte bara ”centro” som jag sa när jag hoppade in i taxin. Taxichauffören bara skakade på huvudet när jag frågade efter ett billig hotell i centrum. Han förklarade på dålig engelska att det inte var så lätt att hitta något billigt som var ledigt denna tiden på dygnet och han tyckte att jag borde ha bokat innan. Sen antar jag att han tyckte lite synd om mig eftersom jag inte hade någonstans att sova så han försökte hjälpa mig så gott det gick. Han pratade med några andra chaufförer genom taxiradion och körde mig sedan till ett hotell på en liten bakgata mitt emot Málaga RENFE (numera Estación María Zambrano). Jag såg nog lite frågande ut, för nu förklarade han för mig: hotel, barato en el centro, dvs billigt hotell i centrala Málaga. Centro? frågade jag. Detta var inte vad jag hade räknat med… Vi befann oss i ett vad jag upplevde som ett skumt och mörkt område och inte många barer till syntes till, men jag var för trött för att tjafsa emot. Taxichauffören var snäll och stannade medan jag gick in och frågade om det fanns några ledig rum för natten. Jag hade tur. Det fanns enbart dubbelrum men det spelade ju inte så stor roll. När jag lämnade i passet i receptionen kände jag mig väldigt utelämnad. Tänk om de stjäl mitt pass så att jag inte kan åka hem igen sedan. Tankarna malde och blev bara värre och värre. Till slut var jag mordoffret i en dålig film. Det kändes inte bättre när jag följde med receptionsten uppför den branta smala stentrappan som hade sett sina bättre dagar. Jag kände mig lite lugnare när jag hade kommit in i rummet och låst och ställt väskorna för dörren. Sedan vågade jag mig inte ut förrän dagen efter. Jag sov inte mycket den natten…

Dagen efter var jag snabb på att checka ut. Lite för snabb egentligen…Jag hade två stora resväskor med mig och ingenstans att ta vägen. Släpande på resväskorna i det gassande solskenet tog jag mig till en taxiplats och tog en taxi till universitetet, Universidad de Málaga. Väl framme tog jag mina stora väskor och klev in på campus. Alla stirrade på mig. Nu efteråt förstår jag att de måste ha trott att jag var lite konstig som kom med resväskorna till universitetet men men… Jag väntade på att någon snäll själ skulle förbarma sig över mig och hjälpa mig med väskorna, men icke. Jag släpade vidare på väskorna genom korridorer ända tills jag kom fram till något som såg ut som en lärarexpedition. Där hittade jag till slut någon som pratade engelska, som förklarade för mig att jag var på fel ställe. Jag var på det stora universitetet, men dit jag skulle var ett liten byggnad som hette Universidad de Málaga para Extranjeros, dvs universitetet för utlänningar. Tydligen var det bästa att ta bussen dit eftersom den stannade efter vägen. Jag skulle stanna bussen vid en hållplats varifrån man såg en svart byggnad. Jaha, tänkte jag. Det tog ganska lång tid, men till slut lyckades jag ta mig till bussen och komma på rätt buss! Och jag bad sedan chauffören säga till när jag var vid rätt hållplats. Väl framme visade det sig att det var en annan sak som jag inte hade tänkt på: hyreslapparna på anslagstavlan var på spanska. Jag hade nästan gett upp hoppet när jag till slut såg den, en enda lapp på engelska om ett rum som hyrdes ut i närheten av universitetet. Det var värt ett försök, jag hade ju inte så mycket att välja på. Jag skyndade mig att skriva ner numret och och tog sedan mod till mig och ringde.

Så hur kommer det sig att man bara en dag bestämmer sig för att åka iväg till Spanien? På gymnasiet pluggade jag spanska, vilket jag tyckte var ett väldigt intressant språk. Det var bara det att jag hade andra intressen som var mer intressanta än att plugga. Gå och driva på stan tex. eller att gå på gymmet. Dessutom hade de som gjort schemat lagt in en håltimme på två timmar och sedan lagt en timme spanska som sista lektion på en fredag. Ni kan ju tänka er själva hur ofta man väntade i två timmar en fredag eftermiddag för att ha en lektion i spanska och sedan gå hem. Hur som helst tycktes jag kunna spanska även om det egentligen bara rörde sig om några få ord. Jag kunde be om en öl (una cerveza por favor ),  fråga var det fanns ett hotell (¿dónde hay un hotel?) och även be om ett löskokt ägg (un huevo pasado por agua).
 

En dag råkade jag av någon orsak gå förbi syons kontor och hittade en katalog med språkresor från Spanska Institutet. Jag tittade säkert i katalogen fem gånger om dagen och drömde mig bort från kalla Sverige. Jag hade aldrig varit i Spanien mer än en veckas semester på Kanarieöarna med mina föräldrar vid elva års ålder. Det som lockade mig mest med Spanien förutom språket var klimatet. Jag ville till solen! Bort från kalla Norrland. Men det var som sagt bara en dröm. Jag hade inte råd att åka, jag hade ju inga sparade pengar. När det sedan visade sig att man kunde få låna av CSN till både kursavgiften boende (studielån) blev drömmen plötsligt mer verklig. Det var inte svårt att välja vart jag ville åka. ”Solkusten”, med flest soltimmar i hela Spanien. Dit ville jag, naturligtvis. Spanska Institutet hade två resmål på ”Solkusten”, Málaga och Marbella. Marbella såg lite finare ut men jag valde till slut Málaga eftersom det var en större stad med mer kulturella aktiviteter (och mer uteliv skulle det visa sig). Jag hade övertalat en kompis från min klass i gymnasiet att följa med. Vi planerade att åka hösten efter vi gått ut gymnasiet, men det blev inte så. Jag fick mitt första jobb, i en hamburgerrestaurang. Så min kompis åkte själv till Málaga medan jag valde att stanna i Sverige och tjäna mina första egna pengar, ett val som jag snabbt ångrade. När hon sedan kom tillbaka till Sverige och faktiskt hade lärt sig flytande spanska sporrade det mig till att åka iväg. Det var nu eller aldrig! Jag skulle vara åtta månader i Málaga för att lära mig spanska. Sedan blev det nio år i Málaga och två på Mallorca.