Fruktan kan slita itu.
Genom att bara lämna ett spar,
Genom att bara finnas,
Gnagande, frätande, tärnade,
En känsla som inte borde
Behöva finnas i mig.
Igen borde behöva
Känna fruktan,
Inte en fruktan,
Frö den som en gång,
Stått en nära.
En som höll mitt liv,
I sitt grepp.
Hur kan det fortfarande finnas där?
Att frukta,
Någons som man kände,
Eller trodde sig känna.
Fruktan för att den jag då kände,
Är någon helt okänd nu.
Fruktan för vad som
Ska hända nu.
Här vill jag dela med mej av stunder och tankar ur mitt liv och framför allt mitt nya liv. Det blir många dystra tankar och reflektioner men säkert glädjeämnen också.
Efter ett långt äktenskap så är jag nu nyseparerad med ett barn i lågstadiet. Det var en lång och svårt tid fram till separationen och det är, på många sätt jobbigt nu också. Efter en lång periods psykisk misshandel så tar det ett tag att återkomma till livet. Det finns mycket kvar att lösa, vårdnad, ekonomi och allt runt det som varit så jobbit.
Senaste kommentarerna