En liten, liten strimma
av hopp, glädje och framtid.
Oändligt svag.
Men den finns där.
En strimma av ljus,
I allt mörker.
En svag, blinkande
Stråle av solsken.
I en himmel
Annars fylld med mörka moln.
Syns en liten öppning.
Bakom skymtar solen.
Rädd för att skrämma solskenet,
Om jag kommer nära,
Men jag kan inte
Förmå mej låta bli
Det är det enda solskenet,
I mitt liv.
Jag bara hoppas,
Att det stannar.
Här vill jag dela med mej av stunder och tankar ur mitt liv och framför allt mitt nya liv. Det blir många dystra tankar och reflektioner men säkert glädjeämnen också.
Efter ett långt äktenskap så är jag nu nyseparerad med ett barn i lågstadiet. Det var en lång och svårt tid fram till separationen och det är, på många sätt jobbigt nu också. Efter en lång periods psykisk misshandel så tar det ett tag att återkomma till livet. Det finns mycket kvar att lösa, vårdnad, ekonomi och allt runt det som varit så jobbit.
Senaste kommentarerna