För mig kommer dieter baserade på fasta från antiåldrande-rörelsen. De dieterna – te.x. 2:5 16-8 – slog väl igenom för 10-15 år sedan. Här är ett blogginlägg från 2009 som tar upp antiåldrande effekter av fasta. Men inlägget varnar för att du kan överäta både efter och innan fasteperioden: ”Even with intermittent fasting, you should watch what you eat”. Fyra år senare kritiserade Ann-Charlotte Marteus på Expressen raljerande dieterna, inte för att problemet var överätning, utan hon verkade tro att poängen med dieterna var att få frossa i onyttigheter: ”Fem dagar kryddade med choklad, chips och rabarberpaj, bara man svälter de övriga två.” Saken är den att fastedieter fortfarande verkar vara aktuellt. I dagarna publicerade Nature en artikel som bl.a. påstår att det är en myt att människor som fastar överäter under ”ät-fönster” (länk till bigthinks artikel, inte bakom betalvägg). Vad bloggaren fruktade, och Expressens ledarsida trodde var poängen med dieten, stämmer inte?

Som tidigare sagt, för mig är dieterna kopplade till anti-åldringsrörelsen. Ett av namnen inom denna forskning är David Sinclair, har också sagt han följer ”intermittent fasting”, för ”longlivity” – tillsammans med att han tar polyfenoler. Den 54 åriga Sinclair säger att detta har gjort honom 10 år yngre biologiskt. Eller han går ännu längre och i artikeln säger han att han har fått tillbaka hjärnan han hade som 20-årig. Den polyfenolen David Sinclair, från Australien, tar heter resveratrol som finns i rött vin. Men innan vi börjar fantisera om att Sinclair dricker australiskt bag in box-vin tills han börjar sjunga: ”I come from a land down under”, ska det sägas att han nykterist, för ”longlivity”. Han tar denna molekylen i kosttillskott.

Ovanstående låter extremt positivt. Samtidigt är jag lekman, jag ger inga rekommendationer. Och säg vad du vill om forskare som försöka besegra åldrandet, det är i alla fall seriös forskning. Det är inte en diet som går ut på att äta chokladtårta till frukost.

När jag började skriva detta slogs jag av tanken att jag kunde ha bloggat om antiåldrande medicin. Det hade varit mycket jobb och frågan är om jag hade klarat av det. Efter att ha skrivit det är jag rädd för att detta inlägg kommer att väcka två tankar i läsarens huvud. Dels att jag måste ha ett litet freaky minne om jag kommer ihåg saker jag läste på internet för många, många år sedan. Dels att jag väl ofta skriver de saker som jag skulle vilja göra men inte kan i detta fall då blogga om anti-åldrande medicin. Jag har nog skrivit hur svårt det är att starta företa, att studera, att kan gå från teori på till praktik när det gäller att öka kvantitet polyfenoler i lingon …  Det sista skulle vara en ide till forskning. Bär i blåbärssläktet, inklusive lingon, tillverka dessa polyfenler. Därmed inte sagt att de är de bästa sätten att tillverka molekylerna.