Ekergårds mat & biologi

Just idag är jag inte en besserwisser

Av , , Bli först att kommentera 1

Det ska sägas direkt att jag är lite orolig att följande ska låta som folkförakt. Men resonemanget bygger mycket på min egen erfarenhet* och ta det inte så allvarligt. Jag läste Jonas Grens poesibok Antropocen. I en av dikterna återfinns raderna: “nittio procent av cellerna / i människan / tillhör mikrober”. Det är väl inte sant? Här är skillnaden mellan forskare och vanligt folk – ja jag låter här definitionen “vanligt folk” innefatta poeter – vanligt folk läser påståendet att vi har tio gånger så många bakterierceller som människoceller i kroppen, och sedan återger de påståendet utan reflektion. Forskaren ägnar år åt att studera hur många bakterier som egentligen bor på varje individ. Varpå de säger, vi kom fram till kvoten 1:1.3 mellan människoceller och bakterier, men det betyder inte att sista ordet är sagt.

Vanliga människor är självsäkra, forskare är ofta betydligt mer ödmjuka. Detta är ett ämne jag inte vet mycket om. Det är därför jag kan uttalar mig så självsäkert. Åt andra sidan kan jag namndroppa för jag är naturligvis inte den första som skriver detta. Charles Darwin påstås ha sagt följande: ”ignorance more frequently begets confidence than does knowledge” och redan Sokrates sa väl att de visa vet att de inte vet.

Avslutningsvis mer om ”vanligt folk”. När jag redan har kallat poeter för vanligt folk har jag också nöjet att använda samma ord om Thomas di Levas. På det social nätverket vars namn inte ska nämnas, såg jag nämligen någon som hade delat Thomas di Levas påstådda uttalande om ogräsmedlet glyfosat. Han, en musiker, kritiserade i detta fall the European Chemicals Agency (ECHA) Committee for Risk Assessment. Om han tvärsäkert tror sig veta mer än forskare, kan vi i detta fall även kalla di Leva för ”vanligt folk”. För att vara tydlig jag uttalar mig inte om det. Hur gärna jag än vill kommentera tänker jag här avstå från att kommentera frågan.

* Samtidigt, tar jag offentliga personer som exempel så att att folk omkring inte ska känna igen sig.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Mina odlingar : hydro (Harvy) och hügel

Av , , Bli först att kommentera 1

Edit: precis som förra veckan, om du kommer från https://blogg.vk.se, verkar deras system ha fastnat. Två veckor i rad har inlägget Några ord om Elizabeth Wurtzel dykt upp som nypublicerat, trotts att det var veckor sedan jag skrev det.

I mitten av januari var jag nere i Malmö två dar för en helgkurs, med Hemmaodlat. En kurs i hydroponik, odla växter direkt i en näringslösning istället för i jord. Kursen gavs av samma personer som var med och utvecklade Harvy-hydroponiska odlingslösning för hemmet. Naturligtvis kan de inte veta om detta, men jag nämnde i ett tidigare inlägg här att jag var lite besviken på Harvy. Den var inte så avancerad som jag hoppades. Min invändning var att systemet jobbar med stillastående vatten. Nu har jag då lärt mig att det helt enkelt är två olika typer av system. Harvy fungerar utmärkt för vad den är designad för (och jag har uppdaterat mitt tidigare inlägg). Här är en bild på min Harvy.

Portlak, shiso, och broccoli rabe. Jag skulle kunna påstå att jag medvetet odlar grönsaker och örter som inte säljs i affärer. Men egentligen blev det bara så.

 

Jag vill fortfarande ha en mer avancerad hydroponisk odling. Min mer eller mindre seriösa affärsidé är att odla upp exotiska växter och sälja dem i roliga krukor. Det är i och för sig en grej som är svårt att göra ensam. Och det behövs en del investeringar, speciellt om odlingen ska isoleras, för att förhindra skadedjur att komma in. Som jag sagt tidigare, är någon intresserad av att höra mer, hör av dig.

Bild från Hemmaodlat. Fyra plantor, i fyra olika odlingssystem (jag är inte säker på ordningen, men tror det är jord, deep water culture både passivt och aktivt och ebb och flod).

Sedan, jag har en romantisk önskan om att bo i en mer rural miljö*. Bo i en stuga och förutom anläggningar för hydroponisk odling ha en trädgård. Det är här jag kommer in på den tyska glosan från titeln. Jag tänker mig att hügelkultur, kan bli nästa pallkrage odling. Vad jag har läst mig till är hügelkultur en metod för trädgården där du bygger upp en upphöjd bädd, bestående av stockar, grenar och även annan organiskt material som du sedan skyfflar jord över. Stockar och grenar ska fungera som en svamp, som suger upp och reglerar fuktigheten i jorden. Plus att träet långsamt bryts ner och avger näring. Jag kan inte veta om det är bra eller ej, just nu känner jag ändå för att experimentera med det. På tal om experiment, vill jag återkomma till biokol. I skolan lärde vi oss att jorden i barrskog är sk podsol och podsol är sur (en pH ner mot 4,1 i de suraste lagerna, medan de flesta växter föredrar ett pH på 5,5-6,2). Träkol är åt andra sidan basiskt, så biokol skulle vara en uppenbar metod att höja pH:et i podsol. Ja jag vill ha en trädgård för att kunna laborera med hügelkultur, biokol, podsol och hydroponik.

*Jag kunde ha skrivit något om ”gröna vågen” (”neo-gröna vågen”) eller refererat till Sara Bäckmo (som i en video visar upp sin Harvy), men då hade jag inte fått använda ordet ”rural”.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Nördar lovar oss mediciner, mat, mammutar och enhörningar

Av , , Bli först att kommentera 1

Edit: Om du kommer från http://blogg.vk.se/, upptäcker du att de listar fel inlägg, ett inlägg som jag skrev för flera veckor sedan, som publicerat den tredje i andra. Vi får hoppas att det ordnas upp innan min nästa uppdatering.

Antivetenskap

Jag började skriva ett längre inlägg om anti-vetenskap, men jag har bestämt mig för att korta ner det ursprungliga inlägget betydlig och istället skriva om hur trevligt bioteknik kan vara. Ett positivt, istället för ett negativt budskap, samtidigt som jag öppet berättar att jag inte är forskare, utan följande ska ta med en viss nypa salt. Jag säger inte heller att tekniken kommer att skapa en utopi (och den enas utopi kan vara den andras dystopi). Om anti-vetenskap tänker jag bara konstatera två saker. Dels någon gång kring 2011 tänkte jag att det, fungerar som status i en amerikansk high school film. Att de coola pojkarna och flickorna ofta inte lyssnar på forskare, inte lyssnar på vetenskaplig konsensus, för forskarna är nördar. Pluggisar har ingen status. Nu är jag inte den enda som har tänkt på det sättet. Här är en artikel i Forbes på temat: Your glorified ignorance wasn’t cool then, and your scientific illiteracy isn’t cool now. Det andra är att de som inte tror på vetenskapligt konsensus, också kan ha märkliga åsikter i andra frågor. Jag har själv träffat en man som är anti-vaccin, anti-GMO och anti-George Soros. Och konspirationsteorier om George Soros beskrivs ofta som antisemitiska. En del av de ignoranta är farliga, de kan ha åsikter som inte är beskedliga. Tror du på en konspirationsteori är det troligt att du tror även tror på andra.

Mutant meny

Den första intressanta saken med bioteknik jag tänkte ta upp är följande video Mutant menu om modern geneditering.

Om du vill höra engelska med svensk respektive australiensisk brytning ska du börja titta 11:30 in i videon. Det är växtforskare Stefan Jansson, från vårt universitet i Umeå, som intervjuas av Vanessa Hill från Braincraft. Tillsammans äter de gen-editd grönkål.

Den andra roliga grejen med videon är att ett klipp från den var med i showen Last week tonight with John Oliver om geneditering. Nämligen scenen, 9:50 min in, då Vanessa Hill frågar George Church – mest känd för att jobba med att “bygga” en mammut – om vi med gen-editering kan få fram enhörningar (Church, med flera, menar att mammutar kan sakta ner klimatförändringen, och av utrymmesbrist hänvisar jag bara till wikipedia om den frågan).

Nåja, videon är inte enbart fabeldjur och grönsaker. Den tredje grejen jag tänkte ta upp från videon är att den innehåller påståendet att det redan när videon gjordes, maj 2017, fanns de som hade använt geneditering för att behandla sig själva.

Mat och biobränsle från luften

Första gången jag stötte på bakterien Cupriavidus necator var i en artikel om den taiwanes amerikanska forskaren James C. Liao. En (det finns flera) av C. necator intressanta egenskaper är att den kan ta energi från, och leva på, väte. Detta betyder att man kan använda solenergi till att dela upp vatten i väte och syre och mata bakterierna med det. Poängen är att solceller är mycket mera effektiva än vad fotosyntes är. Växter använder bara ~ 1% av all solenergi som träffar deras blad. Att använda solceller och bakterier som äter väte är både i teorin och i praktiken en effektivare metod att producera a biomassa än vad fotosyntes är.

Liao ville använda metoden för biobränsle. Men jag läste nyligen i en BBC-artikel att finska forskare jobbar på att ta fram proteiner med från dessa bakterier: Food from air could compete with soya. För att på detta sätt odla protein till foder skulle bli billigare och hållbarare än sojabönor. Artikeln i fråga är inte speciellt utförlig. Fast om du vill få fram ett vettigt biobränsle (Liao forskade b.la. på isopropanol) måste du framställa genmodifiera bakterierna. Om du bor i EU behövs tillstånd för det. Odla C. necator och isolera proteiner, det kan du nog i teorin göra i köket eller i trädgården utan några tillstånd över huvud taget.

Syrad mat, med bild från memebase.com, men utan flum

Av , , Bli först att kommentera 1

För två veckor sedan skrev jag om den värsta boken jag äger: Truly cultured av Nancy Lee Bentlay om syrad mat. En mycket bättre bok på samma tema är Syra själv (2012) av vetenskapsjournalisten Karin Bojs. Det är helt enkelt en bok utan flum. Vetenskapsjournalist är i och för sig ingen skyddad titel, du kan vara flummig och kalla dig vetenskapsjournalist, men jag tror ändå Bojs bakgrund här har betydelse. Hon förklarar grunderna och delar med sig av sina recept. Inget mer, inget mindre. Sedan är det kul att hon nämner att du kan utföra en titrering, för att avgöra hur mycket syra som har bildats i dina syrade grönsaker (EU-lagen säger att du måste ner till ett pH på 4.1 eller lägre för att få sälja syrade grönsaker). Det är alltid kul att få använda labbutrustning och skyddsglasögon i köket. Det skulle få mig att känna mig speciell.

drop-the-base-a-science-memebase-com-10448162
Bild: Titrering. Antagligen med natriumhydroxid, därav ”basen”, därav skyddsglasögona.

Jag kan ju inte låta bli att vilja vara ännu mer speciell. När Karin Bojs skriver om vilka bakterier som står för syrningsprossen (de första dagarna i huvudsak Leuconostoc mesenteroides, sedan Lactobacillus plantarum) tänker jag på en bakterie jag nämnde tidigare. Bakterien Oxalobater formigenes som bryter ner oxalsyra och som återfinns i magen hos jägare och samlare, men som är sällsynt hos oss. Vad händer om man bokar ett laboratorium på Umeå biotech incubator (eller vad som passar bäst), beställer bakterien i fråga, O. formigenes, och sedan försöker tillverka probiotiska grönsaker med just O. formigenes? Det kanske går, om man tillsätter spenat eller rabarber för oxalsyra – i värsta fall får man också steriliserar eller desinfektera grönsakerna och arbeta i en steril miljö för att undvika kontaminering. Hej, är någon intresserad av det projektet, kontakta mig. Jag är inte riktigt säker på hur mycket jag skojar när jag skriver detta 🙂

PS. Wikipedia har en kort sida om boken. En sida som, i skrivandets stund, både lyckas stava Bojs med ”y”, och lägga en konstig prioritering på att boken skulle handla om mjölksyrejäsningens hälsoeffekter. Egentligen är boken mycket försiktig – inget flum – när det gäller vilka hälsofördelar syrad mat skulle kunna ha. Kroppen tar upp mer näring från syrade grönsaker och det enda hon skrev om probiotika är att det hjälper mot diarre och för att återställa magen efter antibiotika. Mer vågade hon inte skriva år 2012.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Odla ukrainska tomater i restprodukt från Sri Lanka (första gången den meningen skrivits?)

Av , , Bli först att kommentera 1

Mina odlingsprojekt denna våren innefattar ukrainska tomater döpta efter en kosmonaut: Cosmonaut Volkov*. Plus att jag ska försöka ta sticklingar från mina äldre plantor: chilin Trinidad Purple coffee samt pepparrotsträd/moringa.

IMG_20191221_132939107

Bild: Frön.

Jag beställde också mer kokosfiber. Samma företag jag köpte tomaterna från rekommenderade att tillsätta stenmjöl till kokosfiber och använda som odlingsmedium och det ville jag pröva. Kokosfiber innehåller, till skillnad från jord, ingen näring. Tanken är att stenmjöl ger ifrån sig mineraler så att det räcker att vattna med vanlig NPK-näring. Tidigare när jag experimenterade med kokosfibrer använde jag “specialnäring” som förutom kväve, fosfor, kalium innehöll dessa mineraler växter behöver. Med stenmjöl ska jag slippa krångla med det. Lite av ett vågspel, kanske har jag missförstått något, men det måste provas. Om allt dör informerar jag er.
IMG_20191221_133732213

IMG_20191221_133418494

Bild: Kokosfibrer med stenmjöl (Överst). Pepparrotsträd/moringa växande i kokos och stenmjöl (Nedre bild).

Orelaterat om kokosfiber. Jag har ju skrivit om biokol, enligt en artikel ger biokol av just kokosfiber ökade skördar medan biokol gjort av furu inte ger det (Gonzaga, Silvia et al. 2018). Det är ju lite tråkigt för oss, trotts klimatförändringen och trotts att självaste Carl von Linne på sin tid ville acklimatisera tropiska växter till vårt klimat, har ni kanske märkt att vi har mer tall än kokospalmer här uppe**. Möjligtvis kan man odla kokospalmer i spillvärmen från pappersbruk. Nåja, jag tycket det var en rolig tanke. Våra skogar skulle inte bara ge råvaror, utan också värme till odling av tropiska träd, varpå rester från tropiska träd kan ge biokol. Biokol som kanske, kanske fungerar som jordförbättringsmedel i barrskogar… Okej, i verkligheten finns det säkert ett tvåsiffrigt antal problemet med vad jag just skrivit.

* Vladislav Volkov, dog 1971 35 år gammal, raketen han färdades i exploderade när den återvände till atmosfären från rymden. Jag är ingen stor älskare av tomater, men den historien var tillräckligt för att jag skulle köpa fröna.
**Kokosen jag köpte kom från Sri Lanka. Men för att vi inte ska ha dåligt samvete över transporterna, skriver de också att kokos är en restprodukt som inte återvinns. Dessutom består alternativet, vanlig plantjord, mest av torv och torvmossar är kolsänkor, som är bra att lämna i fred.

Några ord om Elizabeth Wurtzel

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag kan inte låta bli att skriva ett annat typ av inlägg än jag brukar. Jag har genom åren varit publicerad i papperstidningar en handfull gånger. Bland annat en essä om nordamerikansk 90-talets-litteratur, som jag skrev och som faktist publicerades på VK:s kultursida. Ett namn jag nämnde i artikel var författaren Elizabeth Wurtzel (1967-2020) från New York. Hennes död i bröstcancer, den 7 januari i år, påverkade mig mer än andra kändis-dödsfall. Jag vet inte varför det var så. Och jag säger inte att jag är rätt person att skriva minnestal över henne. Hon slog igenom 27 år gammal med en självbiografisk bok om depression, med titeln Prozac (i Sverige utgivet på det nerlagda förlaget Leander Malmsten). Jag, en kille, från ett radhusområde, vid en skog som sträcker sig ända till Sibirien, jag en kille med odiagnostiserad asperger, läste hennes bok, skriven av en duktig, judisk kvinna och deprimerad skilsmässobarn, från en lägenhet på Manhattan, när jag var i tjugoårsåldern. Hennes skrivande var självutlämnande om hennes psykiska hälsa och struliga liv, en självcentrering som hon också blev kritiserad över. Hon kunde väldigt mycket om populärkultur och som judinna viste hon också mycket om gamla testamentet. Hon var inte blyg med att visa upp de kunskaperna, utan nämnde i sitt skrivande både Bibeln och det tjugonde århundradets underhållningskultur. För mig var det fascinerad att hon på det sättet i sina referenser hoppade mellan tusentals år av mänsklig kultur. Sist men inte minst kunde hon få fram fantastiska enskilda meningar.

Sedan dog hon på grund av en mutation i BRCA, ofta kallad bröstcancer-genen. Namnet får det att låta som genernas uppgift är att orsaka bröstcancer. Så är det naturligtvis inte men farliga mutationer i BRCA1 eller BRCA2 ökar risken för bröstcancer. För mig som lekman, är det faktumet att även män med dessa mutationer bör uppmärksamma förändringar i sina bröst, ett bevis på hur farliga mutationerna kan vara. Om jag också oblygt får visa upp min kunskap, har växter förresten också BRCA. De generna är så gammal att de fanns redan hos växter och djurs gemensamma förfader, och hade ursprungligen ingenting med bröstcancer att göra. Kan vara intressant att veta.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Värsta boken i min bokhylla

Av , , Bli först att kommentera 2

Den värsta boken jag äger har titeln Truly cultured av Nancy Lee Bentlay. Det är en bok om mjölsyrad/fermenterad mat. Nuförtiden kan man köpa sådana böcker på svenska, böcker som därmed i alla fall använder bekanta måttenheter. Nåja, att en kokbok på engelska använder konstiga måttenheter är inget att klaga på – man kan lika gärna klaga över att många engelsktalande kör på fel sida av vägen – det man kan klaga på är hur absurda teorier som framförs i boken. Jag kom ihåg när jag bläddrade i boken och tänkte: “Det där om enzymer är inte riktigt rätt, men det är typ snobbigt av mig att tänka så, för hon skriver samma sak som stod i kemiboken på gymnasiet. Att det är lite mer komplicerat i verkligheten, behöver man inte bry sig om.” Sedan tänkte jag: “Vad hon hypar etanol från majs som drivmedel. Det är värre än att inte ha helt koll på enzymer.” Och slutligen kom jag till sidorna där hon först påstår att mikrober inte orsakar sjukdomar – och att självaste Louis Pasteur skulle ha erkänt på sin dödsbädd att han hade fel – och sedan att virus kan förvandlas till bakterier, eller t.o.m. till svampceller och tvärtom. Jepp, om hon kan bevisa att mikrober inte orsakar sjukdomar, varför skriver hon då kokböcker? Det är en så banbrytande upptäckt att hon borde publicera det i en vetenskaplig tidskrift varpå hon kan resa till Stockholm, hämta sitt nobelpris och bli odödlig inom medicinhistorien. Och om hon kan bevisa att virus kan förvandlas till bakterier, varför skriver hon då kokböcker? Det är en så banbrytande upptäckt hon kunde publicera även det i en vetenskaplig tidskrift varpå hon kan resa till Stockholm, hämta sitt andra nobelpris och bli ännu mer odödlig inom medicinhistorien.

Nej frågan är väl nästan om hon själv tro på sina absurda påståenden, eller om hon bara vill tjäna pengar på de som köper hennes böcker? Och tro mig, det finns många mer problem i boken. För att ta ett rent fakta exempel påstår hon att WHO gjorde ett uttalande år 1940, åtta år innan organisationen bildades. Med andra ord, man undrar om det fanns någon tillstymmelse till faktakontroll på det förlaget. Men nog om felaktigheterna. Man kan också klaga på recepten. Av de recepten jag har provat är det bara ett recept jag gillar och det kan jag återge här. Mjölksyrejästa rödbetor (med egna modifikationer, se nedan):

1 del, vikt, rödbetor
0.1 del vitkål
0.5 tsk anis per sammanlagt kilo
1 tsk hel kryddpeppar per kilo
2 % i vikt salt utan tillsatt jod

Skala och riv rödbetorna. Hacka vitkålen. Blanda alla ingredienser för över till kruka, glasburk eller vakumförpackning och tyng ner ingredienserna med vikt så att de hamnar under lagen. Varpå det hela får jäsa i rumstemperatur. Själv brukar jag aldrig jäsa i rumstemperatur mer än tre-fyra dagar, men det finns olika åsikter. I originalreceptet anges även saltet i volym (msk). Att man ska väga och räkna i procent var något jag lärde mig från samma bok som föreslog man kan jäsa i vakuumförpackning, nämligen boken The Noma guide to fermentation. En bok som vad jag minns inte framför lika galna idéer om mikrobiologi.

Bli först att kommentera

Vad vet Tarana Burke om puman på torget

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag erkänner att jag fick göra en onlinesökning för namnet på kvinnan som startade #metoo, Tarana Burke, och det hade varit konstigt om jag är den första som tänkt följande tanke. Vet Tarana Burke om att en stad, i vad som brukade vara den frusna norden, har en #metoo-staty?

Nästa måndag återvänder jag till mitt vanliga bloggande, med några ord om en kokbok.

Bli först att kommentera

Bakterier från Tanzania och äta myror som äter plast

Av , , Bli först att kommentera 0

Om man vill hitta galna idéer med anknytning till biologi kan man alltid titta på google-gruppen diybio (do it yourself biology, gör det själv biologi). Vi har till exempel diskussioner om att jägare och samlare i Tanzania har en typ av bakterier i tarmarna som i princip saknas hos västerlänningar, nämligen Oxalobacter formigenes som bryter ner oxalsyra. Så de diskuterar om vi ska ta kapslar med den typen av bakterier. (Länk: Oxalobacter formigenes probiotic suppliers?) I de tidigare inläggen, från 2014, nämns förresten ett svenskt företag som skulle lansera den typen av probiotika. Undra om det blev något av det?

Eller om du inte tycker ovanstående var tillräckligt galet för dig. Andra i samma forum har spekulerat om vi kan lära myror att äta plast. Bl.a. genom att plantera in mikroorganismer som kan bryta ner plast i myrornas matsmältningsorgan. Sedan kan man i teorin, naturligtvis äta myrorna som har ätit plast. Länk: Uplifting ants.

Bli först att kommentera

Rädsla är det nya sexiga

Av , , Bli först att kommentera 1

Bild jag tog på Coop.

sketch-1569948200731~2

Jepp företaget skyltar med att deras dadlar är gmo-fria trots att det inte finns gmo-dadlar på marknaden. På grund av de hårda lagstiftningarna i t.ex. EU och USA är det hyfsat få grödor som den tekniken används på. Annars är det ett exempel på vad denna artikel och dess rubrik, som jag lånade, syftar på Fear is the new sex. Reklambyråer har i sin arsenal ersatt sex med rädsla. I alla fall när det gäller mat, man spelar på folks rädsla för vetenskap, inte på folks lust känslor.  Det är så man säljer dadlar(?)

Intressant nog, om vi ska tro senaste eurobarometern, är vi européer inte längre rädda för gmo. Så märkningen kanske inte är för vanligt folk, vanlig folk har inte några problem med gmo, utan för eliten, etablissemanget. Det är etablissemanget som är rädda. Eller så drar jag en för stor slutsats av faktumen bara 27% av européer oroar sig över gmo.

Bli först att kommentera
Etiketter: