För mig kommer dieter baserade på fasta från antiåldrande-rörelsen. De dieterna – te.x. 2:5 16-8 – slog väl igenom för 10-15 år sedan. Här är ett blogginlägg från 2009 som tar upp antiåldrande effekter av fasta. Men inlägget varnar för att du kan överäta både efter och innan fasteperioden: ”Even with intermittent fasting, you should watch what you eat”. Fyra år senare kritiserade Ann-Charlotte Marteus på Expressen raljerande dieterna, inte för att problemet var överätning, utan hon verkade tro att poängen med dieterna var att få frossa i onyttigheter: ”Fem dagar kryddade med choklad, chips och rabarberpaj, bara man svälter de övriga två.” Saken är den att fastedieter fortfarande verkar vara aktuellt. I dagarna publicerade Nature en artikel som bl.a. påstår att det är en myt att människor som fastar överäter under ”ät-fönster” (länk till bigthinks artikel, inte bakom betalvägg). Vad bloggaren fruktade, och Expressens ledarsida trodde var poängen med dieten, stämmer inte?

Som tidigare sagt, för mig är dieterna kopplade till anti-åldringsrörelsen. En av de stora namnen inom denna forskning är David Sinclair, har också sagt han följer ”intermittent fasting”, för ”longlivity” – tillsammans med att han tar polyfenoler. Den 54 åriga Sinclair säger att detta har gjort honom 10 år yngre biologiskt. Eller han går ännu längre och i artikeln säger han att han har fått tillbaka hjärnan han hade som 20-årig. Den polyfenolen David Sinclair, från Australien, tar heter resveratrol som finns i rött vin. Men innan vi börjar fantisera om att Sinclair dricker australiskt bag in box-vin tills han börjar sjunga: ”I come from a land down under”, ska det sägas att han nykterist, för ”longlivity”. Han tar denna molekylen i kosttillskott.

Ovanstående låter extremt positivt. Samtidigt är jag lekman, jag ger inga rekommendationer. Och säg vad du vill om forskare som försöka besegra åldrandet, är det i alla fall seriös forskning. Det är inte en diet som går ut på att äta chokladtårta till frukost.

När jag började skriva detta slogs jag av tanken att jag kunde ha bloggat om antiåldrande medicin. Det hade varit mycket jobb och frågan är om jag hade klarat av det. Efter att ha skrivit det är jag rädd för att detta inlägg kommer att väcka två tankar i läsares huvud. Dels att jag måste ha ett litet freaky minne om jag kommer ihåg saker jag läste på internet för många, många år sedan. Dels att jag väl ofta skriver de saker som jag skulle vilja göra men inte kan i detta fall då blogga om anti-åldrande medicin. Jag har nog skrivit hur svårt det är att starta företa, att studera, att kan gå från teori på till praktik när det gäller att öka kvantitet polyfenoler i lingon …  Det sista skulle vara en ide till forskning. Bär i blåbärssläktet, inklusive lingon, tillverka dessa polyfenler. Därmed inte sagt att de är de bästa sätten att tillverka molekylerna.

Min första personliga anekdot är att jag har en dikt där jag använder ordet gárdde, varpå jag var tvungen att i rubriken påpeka att det kunde vara fel samiskt ord. Här kommer jag att nämna guompa och redan här påpeka att jag inte är expert på traditionell samisk kosthållning, bara för att jag har läst engelska wikipedias lista över samiska rätter. Det är inte min kultur.  Hur som helst, om jag ska ska skriva om Västerbotten och vetenskap måste jag nämna att professor Fredrik Bäckhed på Göteborgs universitet vill undersöka tarmfloran hos renskötande samer: Renskötares tarmbakterier viktig del i ny forskning.

Intressant och egentligen väntat. Det har länge forskats om just tarmflora och livsstil. Här är en artikel från 2014 av Karin Bojs som bl.a. tar upp forskning på tarmfloran hos hadza-folket, jägare och samlare i Tanzania: Vi har helt bytt ut våra närmsta vänner. Bl.a. eftersom artikeln är tio år gammal kan det idag vara välkänt att västerlänningar har en betydligt mer utarmad bakterieflora jämfört med jägare och samlare. Nu, tio år efter artiklarna om hadzarer har turen kommit till samer som äter traditionell kost. Om de har en komplex bakterieflora eller ej? Och om du lyssnar på reportaget verkar forskarna också vara intresserade av prover från alla som bor i norr. Studien heter något i still med: ”Magen i norr”.

Bland faktorer som påverkar bakteriefloran återfinns bakterier i maten, med andra ord probiotika t.ex. fermenterade livsmedel, samt av vad maten innehåller för föda för bakterier, med andra ord: prebiotika. Här är det dags att skriva min andra personlig anekdot. När jag var på butiken Gränslöst på Ersboda, spontanköpte jag efterrätten nata de coco, kokosgele från Filippinerna som fermenteras med samma bakterier som finns i kombucha. Bakterier är också anledningen till att jag kände till nata de coco – jag har ju 8 högskolepoäng mikrobiologi, men den riktiga anledning är detta inlägg på diy-biology-google-groups där en kvinna säger hon är från familjen som ursprungligen tog fram nata de coco. Saken är den att med kombinationen bakterier och gelifieringen med bakterie-cellulosa  skulle det kunna innehålla både pro- och prebiotika. Spontant och på måfå blandade jag gelen med förra årets frysta blåbär och yoghurt. Men om du blandar nata de coco med den samiska efterrätten guompa, kanske du får ännu mera intressant bakterieflora. (Wikipedia säger förresten att goumpa är gjort på kvanne & mjölk.

Det sista skulle vara ett skämt. Prebiotika är förresten något som kan tillverkas med industriell bioteknik. Du kan ta det i pulver eller i kapslar, istället för i mat.

Jag gillar att återkoppla till vad jag skrivit tidigare. Förra veckan nämnde jag Elon Musk, och för två år skrev jag ett inlägg till en annan blogg om lillebror Musk och hans företag Square Root. Brodens namn är Kimbal Musk och företaget satsar på hydrotropisk odling inomhus. Det är inget nytt, inte i samma nivå som att äga ett företag vars produkt är raketfärder till rymden. Kanske däremot på samma nivå som raketfabriker är att han nu investerar i grödor som växer utan ljus.

Vertikal odling, Agtira Härnösand. skribentens foto.

Fördelarna med inomhusodling innefattar att du kan styra alla parametrar som ljus, näring, bevattning och på det sättet maximera tillväxt. Tekniken sparar också utrymme och åkermark, speciellt om odlingen sker vertikalt, i hyllor. Akilleshälen för denna form av odling har alltid varit elräkningen för de LED-lampor (eller HPS-lampor) som ger ljus åt växter. Här kan vi fråga oss om Norrland fortfarande har så pass låga elpriser att det skulle hjälpa lönsamheten? Men vad Square Root vill göra är då att använda gensaxen CRISPR-Cas9 till att ta fram hetrotrofa växter. Växter som inte använder CO₂ från luften som kolkälla. Här får jag väl skriva kort om skillnaden mellan autotrofa och hetrotrofa organismer. Autotrofa organismer, som växter, producera sin egen mat, medan heterotrofa organismer måste konsumera organiska föreningar från andra organismer för att få energi och kol. Växter använder solljus för energi.

Eller mera konkret, dessa hetrotrofa grödor växer i mörker, men behöver tillföras energirika molekyler som de metaboliserar för att växa. Galet? Kanske, växters bästa egenskaper är att de inte behöver äta, utan tillverkar sina egna makromolekyler. Denna filma vill ta bort den egenskapen. Fast galet sa de säkerligen om Space-X också … Kanske kommer världen att lära sig namnet Kimbal, precis som vi lärde oss namnet Elon. Egentligen tror jag inte det, men vad jag tror spelar mindre roll i sammanhanget och vem vet om Kimbal ens vill bli lika känd.

Bild: www.freepik.com. Hydroponiskt system, planen Square Root har är här alltså att ta bort lamporna.

Det var ordet ”heterotrof”, nu ”CRISPR-Cas9”. När Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier satt i Berkeley respektive Umeå och över Skype och email utvecklade tekniken som skulle bli CRISPR-Cas9, frågade de sig någon gång: ”Men vad kommer närstående till manen som grundade Space X att göra med CRISPR-Cas9? Och varför ’Space X’ har han någon fascination för bokstaven ’X’?” Och mitt stående skämt är fortfarande, att jag, så ofta, har nämnt att jag var Life science student i Umeå, samtidigt som Emmanuelle Charpentier var anställd här, att jag funderar på att skaffa en tatuering av henne.

Edit: Jag borde ha skrivit att Musk den yngre inte är ensam om att vara involverad i Square root, CEO är Tobias Peggs.

Ja det är en medveten dramatisk rubrik och grejen är också frågan om ni läsare är någorlunda intresserade av att jag delar med mig av en plan som jag inte genomförde, fast det finns säkert något universellt i historien. Förra hösten kunde jag inte låta bli att tänka ihop en affärsidé. Saken är den att när jag i Köpenhamn år 2014 såg bubbel-te/boba-te till salu tänkte jag: ”Detta måste vara som sushi var för några decennier sedan, om det finns i en stad som Köpenhamn kommer det snart att dyka upp i Umeå”. Hösten 2023 fanns boba-te fortfarande inte i Umeå, däremot hade jag sett sådana kaféer i både Göteborg och i Vasa. Följaktligen hitta jag på varumärket: ”Artic Boba”. Jag kom så långt att när jag, den hösten, var inbjuden på ett mingel på eXpression, företagsinkubatorn på konstnärligt campus, tog jag bussen ditt. Jepp, den kvällen gick jag på åttans buss, men hoppade av halvvägs ditt. Att följa drömmar behöver inte vara en bra ide (mitt problem är att min hjärna vägrar inse det).

A.I. genererad bild.

Det är ingen stor grej egentligen. Jag har anledningar att inte starta företag. 1. Mingel är inte min starka sida. 2. Jag gillar svart, bittert kaffe, inte sött mjölkte med boba-pärlor i. 3. Det är inte bara att jag inte är en fan av boba-te. Jag vet inte, men på samma sätt som miljöpartiets nya språkrör får viss kritik för hennes frisyr, är det möjligt att några tycker jag har fel etnicitet för att öppna ett sådant ställ. Och att av den anledningen bara mingla med asiater på företagsinkubatorn skulle också vara konstigt. 4. Det hade varit hybris av mig att starta ett företag. Ni har säkert alla haft planer som inte gått att genomföra. Universellt, som sagt var.

Ni kanske också kan gissa anledningen till att jag skriver detta nu, i alla fall om ni har varit förbi Rådhustorget på sistone. I torsdags upptäckte jag att det numera finns ett sådant ställe i staden. Så till ni som öppnade det, kan jag bara säga: ”Great minds thinks a like”. 🙂 Lycka till!

Ni kan ha hört talas om eller sett filmen Stöld, som sedan nyligen finns på Netflix. Filmmanus är skrivet av Peter Birro och har ju om ett norrländskt glesbebyggds tema – konflikter mellan samer med deras semi-domesticerade renar och svenskar.

Bild: Netflix.

Men om Peter Birro och ett fiktivt verk i en helt annan miljö. I min ungdom hade jag ett ex av en litteraturtidskrift med en recension av Peter Birros andra roman: Utan nåd från 1995. Utan nåd var också den sista romanen han skrev, så risken är att Birro inte är stolt över den. Åt andra sidan finns det ingen risk att han läser detta. Romanen handlar om en poet, Daniel Leone, som besökte London, han är alkoholiserad och, om inte sjukligt svartsjuk, i alla fall ordentligt svartsjuk på kvinnan, Isabella, han träffar där*. När jag först slog upp nämnda litteraturtidning hade jag en personlig anledning att vara lockad av romanen, år 1995 råkar också vara året jag förälskade mig i just London (som naiv 16-åring trodde jag att jag som vuxen skulle resa mellan millionstäder och ha kreativa arbeten). Egentligen är poängen att 1995 var en annan tid, London var en annan stad**, precis som Sverige är ett annat land idag. Det märks också på romanen i fråga. Jag läste den på nytt förra året. Daniel Leone är en vit, heterosexuell man, och en kvinna i boken (hans ex. Melinda) säger hela tiden han är fin och vacker, bl.a. på grund av hans svartsjuka. Rättvist eller ej, det är lätt att tänka sig att kulturvärlden inte skulle acceptera en författare som skriver så idag?

En annan grej jag noterade denna gången jag läste boken, är att huvudpersonen möter en poet: John Cooper Clarke i en pub nära Kings Cross station London. Vad man inte kunde på 90-talet men kan idag är att gå in på Youtube och upptäcka att poeten finns i verkligheten. Vilket var vad jag gjorde när jag läste om boken. Den brittiska poeten var inte bara en skapelse av Peter Birros fantasi. John Cooper Clarke är i samma generation som Ozzy Osbourne och boken får det att låta som om de två hade samma livsstill, vilka skulle göra det lika oväntat att båda lever än i dag.

Till sist upptäckte jag att Peter Birros fru, Christina Jeurling Birro, har en podcast där hon bland annat intervjuade Sofia Coppola. Det lyckliga fåtalet som är kreativa är en sådan liten minoritet av en minoritet att de alla kommer att träffa varandra. (Att skapa är naturligtvis inget som du kan lära dig, Practice does not make perfect-expertise requires innate talent.r).

* Här kan det nämnas att den enda boken jag läst av Marcus Birro är Alla djävulska främlingar – hans debutroman. Den handlar också om en alkoholiserad poet med sjuklig svartsjuka som eskalerar …

**Jag har länge följt den amerikanska samhällsvetaren Joel Kotkin, han menar att London – till skillnad från amerikanska miljonstäder – är minst lika funktionell idag.

Rättelse: Tidigare versioner av den artikel beskrev Birro felaktig som regissör.

Tre funderingar om internet. Den första och sista berör politik och riskerar därför att få mest fokus. Först ämnet som inte är politisk, men som har blivit politiserad. Det är möjligt att jag någon gång för sådär 4 år sedan, på sociala medier, har “gillat” ett inlägg om att JK Rowling är transfob. Två, när jag för några veckor sedan såg en galen rubrik om henne, gick jag över till X och började följa Rowling där. Rubriken var JK Rowling Holocaust Denialism: Author Pushes Claims That Trans People Were Not A Target. Att nämna Rowling och förintelseförnekare i samma mening var för mycket för mig. Med andra ord, att på det sättet polarisera och kasta anklagelser vilt omkring sig är något som kan “backfire”. Att folk kan ta ställning för den personen som upplevs vara offret för vuxenmobbning. Inte för att det egentligen spelar någon roll om Harry Potter-författaren har en följare mer eller mindre.

Men för att gå tillbaka, var detta en påminnelse om att kan var kontraproduktivt att gå fram som en ångvält, vuxenmobba sina motståndare och så vidare. Extremism föder extremism, förutom att jag inte ser det som extremism att följa en brittisk författare. Just det, de personerna som jag eventuellt har gillat deras inlägg om transfobi, är amerikaner som försvann från mina vänlistor i samband med pandemin. De var så extrema fans av hårdhänta pandemi-restriktioner. De försvann antagligen för att de inte gillade att jag inte såg meningen med att sätta munskydd på treåringar, eller för att jag inte ville bli predika för om hur underbart det är med lockdowns. Polarisering. Och med små bokstäver skriver jag lite mera om ämnet längs ner.

Annars, något mera direkt om internet. Några av oss blev ju beroende av internet redan under tiden som numera kallas webb 1.0. Något att kommentera där är hur länge webb 2.0. har funnits. Att det inte har utvecklats något bättre. Facebook fick sin gilla knapp 2009. Det är länge sedan. En app som har uppenbara problem, nämligen Tinder lanserades 2012 och har mig har den veterligen inte ersatts med någon annan. Ni vet, för heterosexuellt dejtande är problemet att det för en man finns en reell risk att han får ordagrant inga matchningar och för en kvinna är problemet att Tinder ”threw the net too wide”. Det kanske är mänskligt dejtande som är problemet, men poängen är att tekniken fortfarande inte har hittat ett sätt att övervinna problemet. På lite samma ämne, undrar jag om inte webb 1.0 var bättre för att lära känna andra än vad webb 2.0 är? Här skriver jag medvetet spretigt, men jag brukade tro jag att det handlade om anonymitet, som gjorde att folk skrev mer öppet. På man-kvinna temat, som man kan man minnas att web 1.0 nästan är det enda stället jag i text sett kvinnor uttrycka sig positivt om sex. Samtidig var det på 1.0 man insåg hur vanligt det var att kvinnor hade varit utsatta för våld. I båda fallen kan anonymiteten spela roll (och det kunde vara samma heterosexuella kvinna som skrev båda sakerna). Men det är egentligen större skillnader än så mellan webb 1.0 & 2.0.
 

Det finns ett avsnitt av Förmiddag med Sara Stenholm på Sveriges radio där Katarina Barrling och Göran Greider diskuterar ABBA-nationalism och ett pågående nationsbygge. Nationsbygge, jag trodde det enda nationsbygget som skulle kunna bli aktuellt skulle vara för det självständiga Norrland. För som genuin norrlänning stöder jag det – alltså jag är född i Småland men jag har genuina intressen, samtidigt bor jag i Norrland, slå i hop de och jag är ”genuin norrlänning”. Det är väl så det fungerar? Okej, nationsbygget, det är tydligen något som kan pågå hela tiden. Eftersom jag tidigare har nämnt svensk 1900-tals poesi kan jag nu fråga mig om det finns någon chans att ”kidsen” högläser Karin Boye på tiktok? Det skulle vara nations byggande i samma anda som den nämnda Abba-nationalismen. (Det finns anledningar till att vägra ladda ner tiktok, men det är en annan historia.)

Jag är inte biolog – jag spelar bara en på internet – men om jag ska kommentera lite mera, för mig känns det spontant naturligt att personer, i sällsynta fall, kan födas med en kvinnlig hjärna och manlig kropp eller tvärt om. Som en vän i Österrike sade ”det mesta kan hända i naturen” (fiskar har inte utvecklat propellrar och inte heller livet kan bryta naturlagarna, men i övrigt kan vad som helst hända). På just sociala medier har jag väl också sett en eller två forskare som säger just det. Någon annan som hörs i debatten är orden “biologiskt kön”, här är jag antagligen lite löjlig, men här irriterar det mig lite att det aldrig definieras. Kön bestäms av vilka könsceller, stora eller små, en individ har potential att producera, något som hos däggdjur och fåglar styrs av kromosomer. Det måste vara det som menas med “biologiskt kön”, samtidigt – även om hjärnan och könsceller nästan alltid håller med varandra – är hjärnan också biologisk. I sammanhanget finns det bara två könsceller, vilket måste vara irriterande för de som hävdar att det finns fler än två kön. Och nu har jag kanske irriterat båda sidorna i debatten. Dessutom behöver detta stycke inte ha någon relevans för den debatt vi har haft i västvärlden de senaste åren.
Norrland, självklart kommer vi inte att bli ett självständigt land. Tanken var att vi är en universitetsstad. Vi behöver locka studenter och forskare från hela världen och ju sämre sverigebilden blir, desto svårare kan det bli? Alexanderhugget skulle vara att strunta i sverigebilden och istället starta ett nytt land. I värsta fall bygga en mur mot söder. Haha

Ibland ser man en video som är så bra att det inte räcker med att bara ge den ett gillande, utan som jag vill dela överallt. Tyvärr var det i detta fallet en youtube-shorts och det verkar inte som denna blogg-plattform är anpassad till det formatet. Jag får länka till videon: Can shrimps solve maze. En annan poäng, som är en långsökt poäng men ändå en poäng, är också att killen i videon gör andra experiment inom biologi och biokemi. En examen i biokemi* var ett av mina mål. Om mål, saken är den att kemisten Ulf Ellervik skrev, i en av sina böcker, att anledningen till att medelåldern är så svår, är att det är åren vi inser vi inte kommer nå våra mål.

I och med att jag inte kan nå mina mål, börjar jag fundera på att göra något helt annat. Visst kan jag, t.ex., fantisera om ”change in geography”, att flytta. Med ett framtida körkort och min nuvarande examen från en yrkeshögskola, kan jag söka jobb på fiskodlingar från Jämtland i väster till Åland i öster. Okej, eftersom det inte gick att dela en video, skrev jag istället om varför jag är avundsjuk på manen bakom videon. Det var i alla fall första stycket och jag tror jag avslutar här. Jag blev lite för personlig, mitt inlägg nästa måndag kommer att vara mindre självcentrerat, mindre ”me, myself and I”. Nästan inlägg kommer att nämna JK Rowling.

* Något nertonat jag skulle gärna blivit biomedicinsk analytiker, då skulle jag också varit en del i totalförsvaret. [Edit: jag menade inte att det studierna är enklare, det vet jag inget om, utan att jag tror det är enklare att få jobb.]