Under sommaren har jag tagit MOOC-kurser (massive, open, online courses). Fyra naturvetenskapliga och två humanistiska. En av de humanistiska kurserna var att tillverka bioplast i hemmet, av matavfall. Kursen hölls i av en konstnär och kursmaterialet var mindre än en timmes videos. Det är just den kursen jag ska kommentera här.

Jag visste inte ens vad bioplast var. Jag hade inte mycket förväntningar, det är till exempel svårt att tänka sig att jag, i mitt kök, skulle kunna tillverka en bioplast som går att köra i 3d-skrivare. Kan inte säga att kursen överträffade mina förväntningar. Polymererna som föreslogs till bioplasten var agar, gelatin & stärkelse, tillsammans med vatten och en mjukgörare i form av glycerol var det alla kemikalier i bioplasten. Nästa steg var att tillsätta biologiskt avfall och få ett biokompositmaterial.
Just det, jag har aldrig använt en 3-d-skrivare. Saken är den att irländaren Cathal Garvey, i sitt TED-talk Bring biotechnology into the home, bland annat spekulerade om växter manipulerade till att tillverka plasten PLA,  polylactic acid, till 3-d skrivare. Tekniskt sett kan vi översätta polylactic acid till polymjölksyra(?), men det är nog enklare att säga PLA. Den iden är lättare att ”scale up”. Föresten för vad det är värt påstår chatgpt att just PLA skulle vara möjligt att tillverka i hobbyrummet. Det behövs bara mer teknik och kunskap, än för att smälta agar i vatten. Det ska också sägas att det ändå är lätt att tänka ut projekt även med dessa, i brist på bättre ord, mer primitiva bioplaster. Kan vi samarbeta med industrier för att få material till SUP-brädor av bioplast och musselskal? Med industri menar jag här musselodlingar – som faktiskt finns i Sverige – och någon industri som skulle kunna ha stärkelse eller till och med gelatin som restprodukt – fast det går väl till djurfoder.

Just det, vad jag kunde se var de andra som tog kursen kvinnor. Det vågade jag knappt erkänna, för det betyder att jag måste vara lite eljest*, som inte bara tryckte på länken till kursen utan också registrerade mig. Borde jag ha vetat att bioplast är en kvinnlig hobby? Kanske har jag, i denna internationella kurs, ett unikt manligt, nordskandinaviskt, medelålders perspektiv. Vi vill tydligen ha en 3-d skrivare och mer teknik och industri. Allvarligt, ju äldre jag blir desto mer funderar jag på generella skillnader mellan män och kvinnor, men ingen säger att det inte får finnas överlappning när det gäller teknikintresse – eller om någon säger det behöver du inte lyssna på personen. (Var jag tydlig nog, eller har jag en ursäkt att skryta över mina två systrar? De är båda två civilingenjörer.)

* Vågar jag använda orden ”nalta eljest”?