Temat vetenskap och politik är väldigt aktuellt, tyvärr får man väl säga. Klimatkatastrofen, covid åtgärder med mera är saker som har blivit politik. Tydligen ska vi till och med kulturkriga om Imane Khelif och Caster Semenya har samma diagnos, eller ej?

Men nu om genteknik. Jag har tre kokböcker som har det gemensamt att författaren uttalar sig negativt om gmo. Det har varit, vågar jag använda de äldre orden, ”politiskt korrekt” att vara mot gmo. Åt andra sidan, för att vissa att forskare har en mindre dogmatisk inställning, var det bara några veckor sedan forskare på SLU i Lomma och Uppsala bla visade på att svenska potatisbönder kan minska använding av bekämplingsmedel med 80%, om Bryssel bara skulle tillåta genredigering. Att minska besprutning brukade vara politisk korrekt. Andra nyheter inom ämnet är att Ghana just har godkänt sin första domestic produced gmo-gröda. Och Filipinerna har just godkänt genredigerade bananer. Vetenskapliga framsteg i låg- och medelinkomstländer brukade vara positivt.

Men tiden då kokboksförfattaren är emot GMO och bara forskare är för, kan vara slut. Nu har vi alltså faktumet att RFK Jr, känd för åsikter som är antivaccin, anti-Ukraina och just det anti-bioteknik, har gått över till att stödja Trump. Om republikaner är antivetenskap ska väll det inspirera demokrater till att bli provetenskap? Det är så amerikansk politik fungerar? Då kommer alltså demokraterna vara probioteknik? Hur mycket svenska politiker snor från amerikansk politik är en annan fråga med åtminstone kulturkrigare som är kroniskt online kan väl ta till sig denna nya uppdelning?