Idag får jag min första krönika publicerad i VK och om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning om vad den egentligen handlar om. Julia på ungredaktionen beskrev den som melankolisk medan jag snarare ser den som lite lustig. Nåväl… Jag tycker om den i alla fall och jag hoppas att ni gör detsamma – bara ni vet hur man läser med glimten i ögat! Annars blir det nog inte riktigt som jag vill ha det.

update: Nu har jag läst tidningen och kan konstatera att min första krönika förmodligen blir min sista. De bjuder nämligen på världens fulaste bild tillsammans med texten. Success!