ÄNTLIGEN är jag hemma. !!!!!!!!!!!!!!!!!11ETT

Vi kom till Stockholm precis som planerat, lagomt till VM-kvalet, och somnade i Malous bäddsoffa. Men bilen fick kvarta utomhus och det uppskattades visst inte alls. Morgonen därefter hann vi inte längre än en bit in på Essingeleden innan vrålåket kastade in handduken och dog. Den slocknade, huxflux, mitt på motorleden och vägrade starta. Så vi rullade bilen in mot väggrenen, ringde efter bärgningshjälp och köpte skjuts till närmaste svartjobbare (det är inte många mekaniker som har drop in-tid på söndagar). Till Norrköping kunde vi åka först efter byte av generator och ytterligare några timmar i svartjobbarens kalla garage.

Väl i Norrköping startade inte motorcykeln, batteriet var helt urladdat, så vi blev bjudna på sovplats i dubbelrum på Scandic Hotell av försäljarens pillerknaprande HD-farsa. Samma HD-farsa som skulle komma att erbjuda oss både jobb, bilar och mopeder. Han slutade aldrig prata om sig själv, sin Ferrari, sina cyklar och sina sex värkande diskbråck. En riktigt trevlig karl. Idag träffades vi ytterligare en gång för att GÖRA AFFÄRER, som det så fint heter. Det var bankhäng, pappersarbete och handskakningar. Vid 12-tiden var det klart och betalt; Aprilia Shiver hade bytt ägare och vi var på väg tillbaka till Umeå (och Skellefteå) igen. Bara 150 mil to go, liksom. Med släpvagn och halvtrasig bil. JAG HAR GANSKA ONT I RUMPAN NU