Det blev inget…

Jag lider ibland av något som jag kallar för en "galopperande hjärna". Fenomenet inträffar oftast på kvällen när jag ska sova. Jag är verkligen trött och är inställd på att sova, men min hjärna vägrar att varva ner. Den går på med turbofart. Den scannar igenom alla tänkbara tankar jag haft de senaste dygnen. Allt ifrån vilken typ av kattsand jag ska köpa, bilder till boken, en mening i boken som inte blev bra, till Tv-program jag sett. Sista gången jag såg på klockan var den 0.3.15. När klockan ringde 0.6.30 var det segt – så otroligt segt att kliva upp. Låg kvar till 07.15.

Detta innebar en start på dagen som inte var optimal. Jag gjorde frukost och läste igenom frågorna och svaren jag skrivit ner inför dagens intervju kl.15.00. Åkte iväg till jobbet, väl framme upptäcker jag att jag glömt min matlåda hemma. Som tur är finns det gott om mat på jobbet eftersom jag jobbar i ett skolkök.

Allt eftersom timmarna går och jag befinner mig i min egen tankebubbla av mentala förberedelser kommer jag på att:

– Glömt visningsbilder hemma

– Glömt pressmeddelandet hemma (bra att läsa igenom för att påminna sig vad som väckte journalistens intresse.)

– Glömt kameran hemma

Hm… mina förberedelser kvällen innan och på morgonen får inte godkänt.

Men jag tänker som så… det får bära eller brista. Jag vet ju vad jag vill ha sagt och är bra på att improvisera om det skulle krisa. När det var dax för lunch kollar jag mobilen. Ett missat samtal och ett meddelande. Jag slår 133 till min röstbrevlåda. Det är Anna – journalisten jag ska träffa – hon vill boka om tiden till senare i veckan. Så perfekt, tänker jag. Ringer upp henne och bestämmer att vi ses på onsdag istället. Detta innebar att jag kunde vara med på vår APT (arbetsplatsträff med chefen) utan att behöva gå tidigare.

På väg hem ser jag att jag har ytterligre 2 missade samtal och ett meddelande. Tänkte först att det tidigare meddelandet kanske låg kvar. Jag ringer upp min röstbrevlåda133 en gång till och en trevlig röst tillhörande en Emeli presenterar sig och berättar att hon tagit del av mitt pressmeddelande. Hon ringer från TRR – Trygghetsstiftelsen. Hon vill gärna ta del av min bok, för att sen ev. göra en intervju till deras tidning. Jag ringer upp henne, berättar att boken är endast halvfärdig, och att jag måste fundera om jag kan lämna ut något material innan den är helt klar. Jag berättar vad den handlar om, syftet med den och föreslår att: Varför inte göra en intervju nu för att väcka ett intresse och lyfta frågor som jag skriver om. Vi bestämde att fundera på varsitt håll och jag ringer henne nästkommande vecka. Oj, va kul. Det verkar finnas ett intresse och mitt pressmeddelande går fram. Det gäller bara att ha tålamod. I morgon har jag en intervju kl. 15.30. Dax att plocka fram kamera, pressmeddelande och bilder för att packa ner i väskan.

För dig som är intresserad av att själv skriva pressmeddelanen, klicka in på denna länk. Bra, tydlig och givande. http://www.backendmedia.se/2009/03/15/sa-skriver-du-ett-pressmeddelande/#comment-82208

För att summera dagen så var den bra, trots för lite sömn och ombokning av intervju. Det enda jag inte är nöjd med att jag inte skrivit en rad på boken i dag. Hjärnan har varit allt för trött. I kväll blir det en tidig kväll med förhoppning om att vakna utvilad.

Önskar er en skön och avkopplande fortsättning på kvällen.